till sitt harta med en moderlig kärlekshänförelse. Derefter tillade hon mera lugnt: — Vår far har lemnat dig ett obetydligt arf, mitt barn, och du är långt ifrån rik. Här finnes dock ett skrin, hvari han under en lång tid lade sina besparingar, i afsigt att de skulle betäcka de första kostnaderna för ditt uppträdande i verlden. Du skall föra med dig trehundra pistoler: Det är litet, men bör under några månader vara tillräckligt för en ordentlig ädlings uppehälle. Fatta mod, mitt barn. Antoine har redan fyllt dina kappsäckar, han har köpt dig en ypperlig häst. Vår granne klädeshandlaren har förfärdigat vackra kläder åt dig, och du skall göra ditt inträde i Paris på ett passande sätt. Fleur-de-Mai gret, ty han älskade sin syster Bluette så högt; men pligtkänslan och den ungdomliga ärelystnaden, som hans syster väckt till lif hos honom besegrade hans obenägenhet för en skilsmessa. Påföljande morgon i dagningen kunde det stängda husets grannar se m. chevalier de Chastenay klädd som seigneur rida ut på en ståtlig hingst genom porten till det hem, der hans barndom förflutit. De kunde se honom djupt upprörd trycka handen på den gamle Antoine, som vördnadsfullt hållit hans stigbysel. Flera gånger vände han på hufvudet, som om någon osynlig person tillsändt honom stumma afskedshelsningar ur det stängda husets inre. De, som fast trodde på tillvaron af en förnäm dame, gömd någonstädes i den skuggrika trädgården, kunde göra den elaka anmärkningen, att Fleur-de-Mei ej skulle ha haft så röda ögon och så bleka kinder, om det ej varit någon annan än de två gamla tjenarne han lemnat. Han såtte slutligen sin häst i rörelse, och chevalier de Chastenay red i galopp genom Blois gator och kom ut på vägen till Paris. På qvällen visste hela steden, att chevalier Fleur-deMai de Chastenay skulle begifra sig till hofvet för att