ven tvenne andra lika betydelsefulla AA. I nemligen att åstadkomma flerfaldigandet af i våra offentliga och privata samlingar befintliga konstverk, hvilka, ännu obekanta för den öfriga verlden utom vårt land, sedan deras afbildningar användts för tidskritten, skola efter hand samlas till ett eller flere galleriverk, som med tysk och fransk text skola försöka sprida äfven inom det öfriga Europas konstvetenskapliga verld kännedomen om vårt lands konst och konstnärliga skatter. För detta ändamål användas nu olika reproduktionssätt, så att för hvarje branche den mest lämpliga art al reproduktion tages i anspråk enligt följande fördelning, som inbjudningsprogrammet gitver vid banden: 1. Etsningen, hvars förnämsta styrka ligger i att kunna återge bildens färgstämning genom att följa riktningen af tonerna i målarens pensel, ehuru hon endast beherrskar svart och hvitt, har i röljd af sitt väsen till hufvuduppgift att ätergifva så väl statens tafvelsamling som mindre bekanta, rundt omkring i vårt lands privatsamlingar dolda, mästerverk af äldre och nyare datum (liksom man en och annan gång genom utbyte med utländska tidskrifter kan erhålla reproduktioner af utländska mästerverk). an skall sålunda med de respektive egarnes benägna tillåtelse kunna efterhand bilda ett nationelt galleriverk, i likhet med Tysklands etsningar från Casseloch Braunschveig-gallerierna, som hafva utträngt de medelmåttiga Payneska stälsticken. Likaledes vore det önskvärdt att kunna erhålla våra nu lefvande målares medverkan för peintre-graveurarbeten. Litografien skulle en och annan gång såsom förg-aqvarell kunna användas för att återgifva aqvareller; men skulle hufvudsakligen, emedan dess styrka ligger i ett lätt ätergifvande af massor af skugga och ljus, samt emedan den med stor fördel kan användas för konturteckning, begagnas enligt sitt väsen för atergifvande at vära inhemska arkitektoniska och skulptarverk, hvarigenom efter hand ett Sergellgalleri, ett Fogelberg-, Qvarnström-, Molin-galleri afvensom en samling afbildningar af Nationalmusei antiker, skulle kunna åstadkommas. 3. Fotografien, hvars styrka hufvudsakligen ligger i det fullt trogna återgifvandet af linier, med fullständig noggrannhet i hvarje den minsta detalj, användes naturligt till återgifvande af äldre mästares handteckningar, på hvilka vårt Nationalmuseum har stor rikedom, och hvilkas offentliggörande genom Nationalmusei fotograf säkerligen ej skulle möta någon svårighet. Sålunda kunde man på denna väg erhålla en vacker samling trogna handteckningar, snart sagdt ritade af Rafaels och Rubens Michel Angelos och van Dycks egen hand. 4. Träsnittet anatligen, hvars styrka ligger i konturernas kraft och tydligheten i framställningen at detaljer, användes enligt sitt våsen bäst för konstindustriella mönster samt smärre löpande saker, konstnärsporträtt, vignetter o. d. Vidare vill tidskriften äfven, som man redan af ofvanstående ser, söka att i vårt land införa den hittills af våra konstnärer så ytterst sällan utöfvade otskonsten. såsom fri konstnärlig verksamhet (peintre-gravure), en betydelsetull utvidgning af vår konst, en konstart, som i Europas ötriga länder står högt, men hos oas nästan aldrig utöfvas. För de ofvan nämda ändamålens vinnande: har tidskriftens redaktör lyckats hitkalla Tysklands erkändt förste etsare prof. Wilhelm Unger från Wien, som redan varit här och för tidskritten utfört åtskilliga etsningar efter taslor i Nationalmuseum; hr J. Claus, en yngre, synnerligen talangfull etskonstnär från Wien, och hr L. Lowenstam från Holland, hvilken kommer att längre fram öppna en skola för etsning. Vid gårdagens sammanträde valdes till garantiföneningens ekonomiska styrelse: grosshandl. N. G. Sörensen, ordförande, grefve G. Trolle-Bonde, grefve L. at Ugglas, grefve N. Gyldenstolpe och d:r S. Nordström, Svenska läkaresällskapet. IDagbladet läses: Till ordförande för det nu ingångna arbetsåret har sällskapet efter prof. A. Andersson valt medicinalrädet Edvard Edholm. Till sekreterare har d:r Curt Wallis blifvit utsedd. Öfriga embetsmän behålla fortfarande sina platser. I sällskapets nämnd för handläggande af sällskapets ekonomiska angelägenheter m. m. hafva blifvit invalda hrr v. Diiben, Bruzelius, Santesson, Hamberg, Key, Anderson, Netzel och Rossander. Till revisorer af det förflutna årets räkenskaper äro utsedda hrr Wijkmark och Kjerner. Under loppet af året hafva till läkaresällskapet laflatit kr. 4015: 75 såsom bidrag till uppförandet af en minnesstod ät Carl v. Linnå, så att den hittills sf sällskapet insamlade summan uppgår till kr. 12,348: anm som blifvit till vetenskapsakademien ofverlemnade. Till hedersledamot har sällskapet under äret invalt prof. P. H. Malmsten. Till utländske ledamöter hafva blifvit invalde: professeur agrågå d:r M. V. Cornil, en af de mest iramstående patologiska anatomerna i Paris, professeur agregå d:r Alfred Fournier, en af Ricords mest berömda lärjungar och känd såsom utmärkt författare inom syfilidologien, prof. L. Traube i Berlin, en af samtidens förnämsta målsmän för den moderna riktningen inom der invärtes medicinen, prof. N. Friedrich i Heidelberg, kanske mest berömd genom sitt klassiska arbete ötver bjertsjukdomarna, men äfven en utmärkt forskare på andra områden; den lärde läkaren vid IHöpital Laäriboisidre, professeur agrögö d:r 5. Jaccoud, som under en följd af år sträfvat att göra sina landsmän bekanta med utlandets torskningar inom den utvärtes patalogien, och hvars lärobok i speciel patologi och terapi täflar med Niemeyers i popularitet; d:r L. Ravier i Paris, Claude Bernards berömde assistent, en af vår tids mest produktive och genialiske histologer; prof. G. Albini i Neapel, författare till en lärobok i fysiologi och till flera andra värdefulla arbeten inom denna vetenskap; prof. C. Vanlair och V. Masius i Licge, fiitiga forskare inom flere olika områden af den normala och patologiska anatomien och tysiologien; samt slutligen den berömde anatomen prof. N. Rudinger i Mänchen. Till inländske ledamöter hafva blifvit antagne: hrr Tillman, Mossberg, Gullbransson, Lamberg, Lönnberg, Eklund, Setterblad, Sondn, Kullberg, Fröst. A. Levertin, Ulmgren, Lindqvist, Kjellman, de Ron; Beeckström, Pontån, Theorin och Önrvall. Svenska läkaresällskapet har under året förlorat