Från Utlandet. För att afojelpa den hemlighetslullhet. hvarmed konferensen i Bryssel. omgifver Big, har ÅPall Mall Gazette konstruerat följande sarkastiska och lustiga referat öfver konferensens första sammanträde: Så fort fullmakterna uppvisats och de vanliga formaliteterna iakttagits, beslöts enstämmigt, att förhandlingarne skulle ända till slut hemlighällas. General von Voigts-Rhetz, Tysklands ombud, förklarade derpå, att han blifvit älagd att inkomma med ett förslag om krigsflottornas fullständiga afskaffande. Tyskland hyste inga fientliga afsigter mot de öfriga nationernas handel; några Monitorer, flytande batterier och torpedos för kusternas skyddande voro allt hvad det behöfde. — Öfverste Hammer, ombud för Schweiz, anmärkte, att han icke hade någonting att invända deremot, att man afskaftade krigsflottorna, hvilkas bestånd för öfrigt icke berörde Schweitz intressen. Ängbåtarne på Genevesjön skulle naturligtvis fortsätta sina turer, och passagerarne skulle liksom hittills kunna få biljetter till hvarje ställe, som anlöptes. — Baron de Jomini, Rysslands fullmäktige, tog till ordet i egenskap af president, för tt erinra om hvad som stod på dagordningen. Man hade ej sammanträdt för att sysselsätta sig med ett lokalt ängbåtsbolags intressen, utan för att diskutera vigtiga internationala frågor, hvilka voro af betydelse för Europas och civilisationens framsteg. Han var för sin del villig att egna den största möjliga uppmärksamhet ät den åtgärd, till hvilken general von Voigte-Rhetz tagit initiativet. Men innan man inlät sig närmare härpå, vore det likväl Z.skligt att få veta, hvad England tänkte om denna intressanta sak. — Sir Alexander Horsford, Englands ombud, yttrade i anledning af denna uppmaning, att den väckta frågan tillhörde dem, som hans regering aldrig tagit i öfvervägande. Det var ej heller fråga härom i det ryska programmet. — Baron de Jomini fäste uppmårksawheten på, att den egentliga förhandlingen ännu icke var öppnad och att det här endast var fråga om att utbyta åsigter. Det skulle gläda honom mycket, om han kunde af Sir Alexander Horsford — ifall den högt aktade generalen för öfrigt icke fann frågan indiskret — erhålla upplysning om, huruvida det enligt generalens personliga och enskilta uppfattmng fanns någon utsigt till, att ett sådant förslag som det af general Voigts-Retz väckta skulle finna anslutning från Englands sida. — Sir Alexander Horsford antog, att han bäst kunde besvara frågan med ett motförslag om afskaflandet af alla stående härar och deras ersättande med en milis efter proportionen af en man pr tusen. — Baron de Jomini kunde omöjligen tro, att Sir Alexander hade allvar med detta förslag. — Sir Alexander Horsford sade, att han skulle fastbålla vid det, om man satte honom på det hala. — Baron de Lambermont, Belgiens ombud, underrättade konferensen om, att det var hans pligt att framlägga petitioner från innevänarne i belgiska fästningar. I dessa petitioner begärdes, att en fientlig här, som inföll i Belgien icke skulle vara berättigad att bombardera de ifrågavarande fästningarne. — Baron de Jomini föste uppmärksamheten på, att konferensen redan från innevånarne i flera öppna städer mottagit petitioner, i hvilka äskades, att dessa städer, som icke hade någon militärisk karakter, skulle under ett fientligt infall vara skyddade mot den främmande occupationshärens förbittring-. General von Voigts-Rhetz sade, att det skulle vara mycket svårt att iora krig på ett sätt, som tilltalade alla. — General Arnaudeau, ett af Frankrikes omhad, önskade att få veta, om det fanns någon grund 10r ett meddelande i tidningarne om, att Ryssland och Preussen tänkte fullständigt skona all enskild egendom under krigstid. — General von VoigtsRhetz svarade, att det visserligen förhöll sig så, men med de vanliga förbehållen för inqvartering, proviantering, fourage, dryckesvaror, bränsle, beklädnad, frikörslor och krigskontributioner. — General Arnaldeau utbad sig upplysningar om, huruvida pianon ock palissadermöbler räknades som bränsle. — Baron de Jomini tog hastigt till ordet för att såga, att den uppställda frågan kunde behandlas, då paragrafen om enskild egendom sattes på dagordningen. — Blanc, ett af Italiens ombud, fäste uppmärksamheten på, att rätten till att försvara sitt lif stod i nära samband med den väckta frågan om enskild I egendom. I händelse en fientlig här inföll i Italien, skulle de italienska bönderna taga sina hötjafvor och liar och anfalla fienden, hvarhelst de påträffade honom. — General von Schönfeld, Österrikes ombud, lade i dagen sin förvåning genom den anmärkningen, att det hade han aldrig kunnat tro; men i alla fall hörde de nämda vapnen icke till den sort, som det var förbjudet att begagna. — Blanc önskade veta, om borgare, som icke tillhörde hären, skulle bli behandlade som krigsfångar, ifall de grepos med vapen i hand. — General von Voigts-Rhetz ansåg detta ialla af sig sjelf, ehuru naturligtvis under det vilkor, att de voro försedda med papper, som visade att de förut tjenat vid hären, vidare med vaccinationsattest och med nödiga medel att sjelfve sörja för sitt underhåll under fångenskapen. — General Servet y Fumagalli, ett af de spanska ombuden, meddelade konferensen, att han, ledd af de humana känslor, som gjort spanjorerna och isynnerhet de spanska soldaserna så berömda, tänkte inkomma med ett förslag, som skulle gå ut derpå att man skulle emsorgsfullt betäcka kavallerihästarnes ben, innan man företog ett angrepp. — Bäron de Jomini menade, att det kanske skulle vara bättre att gifva Gendvekonventionen en större utsträckning, så att den äfven kom till att omfatta armåernas hästar. — General Servet anmälte, att han, förutom förslaget om skyddande af kavallerihästarnes ben, ville inkomma med följande tilläggsartiklar till det ryska programmet: 1. Kriget är en kamp mellan tvenne väpnade nationer, hvarunder man skall åsamka individerna den minsta möjliga skada. Då derför tvenne batterier stå midt emot hvarandra, skall man undvika att skjuta på manskapet och hästarne; det skall vara tillräckligt att demontera kanonerna. — 2. Under en kamp man och man emellan skall det icke längre vara tillåtet att hugga med sabeln i ansigtet. Nutidens krig gå ut på att sätta fienden ur stånd att skada, icke att vanställa honom. Eftersom sammanträdet nu varat öfver en timme, började medlemmarne känna sig trötta, och baron de Jomini föreslog, att sammanträdena skulle uppskjutas i tre dagar. Då han härtill knöt den frågan, om det fanns medlemmar, som hade någon ytterligare anmärkning att göra eller ville väcka bestämda förslag, yttrade sir Alexander Horsford att han fått befallning om att inlemna ett förslag angående tidningskorrespondenternas ställning vid äårmåerna, emedan engelska regeringen och isynnerhet de engelska generalerna saste den största vigt vid dessa personers säkerhet. Om så olyckligt skedde, att en af desse herrar togs till fånga, så önskade man, att en dylik korrespondent garanterades rätt att skrifva i tidningen eller tidningarne på den plats, der han hölls i fångenskap, mot det vanliga honoraret af en penny för raden, — Baron de Jomini ansåg, att denna sak rättare kunde komma under förhandling, då afdelningen om krigskontributioner förelåg, — General Arnaudeau ville redan nu underrätta konferensen om, att han, då frågan. om krigsfångarne skulle komma under behandling, ville inlemna ett förslag, som törbjöd, att de fångar, som fördes till Tyskland, Minge för mycket surkål. At: gifva fångarne en coppa på brännässlor hade enligt hans förmenande endast vara tillätet, då det gålde att taga repr salier. —