tristik öfver de af brons forsardigade stridsvapen, som forekomwa i Ungeru och i Sverige. Bland de senare särskilde talaren tre olika typer, af hvilka han å taflan framställde afbildningar. Sedan srih. Kurck lemnat några upplysningar angående i Skåne gjorda tynd af bronsföremål, som förekommit i grafvar, lemnades ordet åt hr Montelius. Hr M. hade ett intressant anförande om de hutvudsakligen i Bohuslän förekommande och först af A. E. Holmberg påträffade ingraveringar å klipphällar. Dessa graveringar utgjordes till större delen af afbildningar af fartyg och djur samt hade synbarligen åstadkommits icke medelst stenverktyg, utan genom metallspetsar. Å salens ena sida nedantör läktaren voro croq iis er upphängda, framställande afbildningar af klippor, å hvilka figurer äro inristade. Ätven hrr Bruzelius, Desor, Soldi ech Hildebrand s:r yttrade sig rörande dessa märkvärdiga fornlemningar, hvilka kasta något, ehuru sparsamt ljus öfver bronsålderns civilisation. Hr Engelhardt, som dernäst begärde ordet, redogjorde för de lemningar af under bronsåldern förekommande husdjur, som påträffats i s. k. tumuli (grafhöga). Vid en undersökning af dessa lemningar hade framgått att oxen, fåret och hunden redan under denna period varit domesticerade. Hr Virchow lemnade för en stund ordförandeplatsen åt hr Capellini och intog sjelf talareplatsen för att gifva en skildring af de etruriska urnor, som förekommit i grafvar uti norra Europa. I sammanhang härmed förevisade talaren atbildningar af åtskilliga föremål — hufvudsakligen qvinnoprydnader — hvilka i dessa urnor anträffats. Äfven hr Worsaae yttrade sig i samma ämne, för så vidt det berörde Skandinaviens arkeologi. Sedan hr Schaffhausen reciterat en till honom från en tysk arkeolog stäld skrifvelse rörande innehållet i de Skandinaviska grafvarne från bronsperioden och hr Howorth redogjort för de upptäckter man gjort i grufvor i England, Tyskland, Temesvarbanatet, Holstein m. fl. länder, afslutades sammankomsten kl. 41. Sammankomsten bevistades af konungen och drottningen med svit. De kungliga ähörarne, hvilka anlände kl. 11, intogo för dem reserverade platser närmast ordföranden. Konungen syntes stundom lifligt samtala med ordföranden. Nere i salen var utrymmet under förmiddagen ganska godt, men hela läktaren var upptagen af åhörare, utgörande till större delen damer. Efter förmiddagssammanträdets slut gjorde ledamöterna ett besök i Riddarholmskyrkan, om hvars historiska minnesmärken de tycktes med mycket intresse taga kännedom. Posttidn. fortsätter sina intressanta silhouetter af framstående deltagare i mötet på följande sätt: Svensken Monlelius, den redan genom flera förtjenstfulla arbeten bekante, unge fornforskaren, är en smärt, reslig figur, med ovalt ansigte och regelbundna drag. Han uttrycker sig på en vårdad franska. Norrmannen Rygh, professor i historia vid Kristiania universitet, har ett egendomligt utseende: rund panna, skarpt skuren näsa, fylliga, rödlätta kinder, en krans af mörkt hår kring den kala hjessan. Dupont, en bland kongressens vice presidenter, är direktör för k. natural-historiska mustet i Belgien. Det är en yngre man med markeradt, kraftigt utseende, stor, bugtig näsa, mörkt hår och en särdele3 utbildad pannskål. Hamy är anställd vid anthropologiska museum i Paris och åtnjuter — ehuru, som det vill tyckas, ung ännu — anseende såsom en framstående vetenskapsman. Franks, conservator för de engelska antiqviteterna och etnografiska samlingarne i British museum, har ett utseende, som alldeles afviker från den vanliga engelska typen. Han är mörklagd; läggningen af bans ansigte öfverensstämmer med en del typer, som man får se i Ryssland. Svensken Landberg, en af kongressens biträdande sekreterare, talar franska med samma lif som en fransman. Denne unge lärde, som vistats flere år i Italien och Orienten, har nyligen erhållit af franska regeringen i uppdrag att leda de gräfningsarbeten i Pbenicien, hvilka hittills varit ledda af den ryktbare Renan. Af den nu utkomna förteckningen öfver de utländska deltagarne i mötet framgår följande: Sveriges hufvudstad har i dessa dagar den äran att helsa såsom sina gäster 265 antropologer och arkeologer eller gynnare och gynnarinnor at de antropologiska och arkeologiska vetenskaperna. Af detta antal äro 44 från Tyskland, 5 från Österrike och Ungern, 23 från Belgien, 3 från Brasilien, 34 från Danmark, 11 från Finland, 77 från Frankrike, 28 från England, 8 från Italien, 19 från Norge, 3 från Portugal, 12 från Holland, 12 från Ryssland, 1 från Schweiz och från Nordamerikas Förenta Stater. Man finner af denna kongress-statistik, att Frankrike är representeradt starkast, dernäst Tyskland sedan följer Danmark i ordningen, derefter England o. s. v. Minsta antalet kommer från det fria och sköna Schweiz, nemligen blott... 1; men denne ende är ett lejon, professor Desor från Neuchåtel. Bland kongressens utländska ledamöter äro icke mindre än 33 damer. Professor Schaffhausen från Bonn har medfört två döttrar, hr Evans från England åtföljes af fru och två döttrar, grefvinnan Dannemand från Danmark är ioskrifven som deltagarinna i kongressen, m. fl. Arkeolog ex professo är fräulein Mestorf, anställd som custos vid arkeologiska museum i Kiel. Hon åtnjuter vetenskapligt anseende såsom grundli kännare af de nord-europeiska antiqviteterna. Blan kongressens ledamöter finnas äfven referenter för flera utländska tidningar, såsom för Gazetta dell Emilie (som utkommer i Bologna), Journal des Debats och ÅFigarol, (båda i Paris), IIndependance Belge (Britssel), F:edrelandet (Köpenhamn) m. fl. Kongressens ledamöter skulle i går företaga en utfärd dels till den i arkeologiskt afseende högat ivtressanta och för sin s. k. svarta jord bekanta Björkön i Mälaren och dels till Gripsholms slott. Färden skulle börjas kl. 9 f. m. med tre ångbåtar. I morgon lördag ger konungen på Drottningholms slott stor oupG för kongressens utländska medlemmar jemte andra personer. Hela antalet inbjudna lär uppgå till omkring 1000 personer. Göteberz den 14 Augusti 1874. Enkedrottningen har i norska Rigstidenden låtit inrycka följande adress: MT ooo Too 2 —