nes stackars lilla flickhjerta kunde uthärda, dragit sig tillbaka till en eljest vid donna tid på året obegagnad väskammare bredvid Julias rum — uppfattade hon åtskilliga ord af nyss anförda samtal emellan Julia och hennes far. Hon förstod väl ej mycket af hvad det omhandlade, men Lagerkronas namn blef nämndt, det hörde hon, och äfven nåddes hennes öron af vissa ord, som antydde, att icke allt stod rätt till. Detta gaf henne en hel hop att tänka på, och hon funderade så mycket ifrigare som Lagerkronas vänlighet mot henne och för öfrigt älskvärda egenskaper gjort minst sagdt lika stort intryck på hennes hjerta, som hennes saktmod och oskuld gjort på hans. Hvad kunde de mena med sina halfhögt uttalade ord? Hvad menade Binggren dermed, att Julia skulle bli hennes nåd? . ... Ämnade väl Lagerkrona gifta sig med Julia?... Denna tanke sammankrympte hennes bjerta, och det kändes som hade en isvind gått öfver hela dess leende lilla blomstergård af ljufva förhoppningar och knappast vaknade känslor. Men hvad betydde väl den hatsulla tonen i början af deras samtal? Hvad menade de med; att Binggren hade i sin makt att ohjelpligt störta Lagerkrona? Några dagar förgingo, utan att bon fick den ringaste upplysning i dessa saker. — Slutligen en afton gjorde Lagerkrona visit hos Binggrens. Julia var besynnerligt nog älskvärdheten ejelf emot honom, och lilla Marie, som ibland äfven var med inne i sällskapet, kände allt då och då ett styng af svartsjuka, när hon såg homom skratta och prata med