och ingen vågar ett utlagg för 5 a 6 år för att omplantera vinstockarne, äfven om penningar sunnes, hvilket icke är förhållandet. — Hvad Frankrike angår, så är det, utom de andra orsaker, som vi förut i dessa öfversigter påpekat till minskad export och stagnation i affärslifvet, i synnerhet farhågorna för vinskörden efter de starka frostnätterna under denna månad och den. politiska osäkerheten, som vålla trycket på hela marknaden. Franska handelsministern har redan för några veckor sedan nedsatt en komite för att studera de bästa medlen att utveckla Frankrikes exportförhållanden och utländska handel, hvari blifvit utnämnda till ledamöter, utom åtskilliga officiela personligheter, flera teoretiskt bildade statsekonomer och skriftställare äfvensom några praktiska affärsmän. — Times egnade en hel lång artikel åt den nyskapade komit6n, hvars arbeten redan på förband förklarades skola blifva utan allt resultat, och ministern, som kort derpå öppnade komitns första sammanträde, trodde sig böra upptaga det engelska bladets anmärkningar till besvarande i ett vidlyftigt anförande, hvari han genomgår de närmaste uppgifterna för komitöns verksamhet. Bland de medel, som ministern uppräknar såsom bidragande till det åsyftade ändamålet, är först och främst det, att komma exporthandeln till hjelp genom att meddela densamma talrika och detaljerade upplysningar bland annat dem, som innehållas i konsulsrapporterna. Vidare omtalades af ministern de försök, som blifvit gjorda med exportbolag i Frankrike, Österrike och annorstädes. Han visade, huru produktionspriset för en mängd artiklar vore ungefär detsamma i England och Frankrike, ehuru det förra landets tillverkning och utförsel deraf vore mångdubbelt större än det senares Han vidrörde frågan om kofferdimarinen och hamn. förhållandena samt den om nödvändigheten af en ökad handelsbildning, uppmavande slutligen komitän att begagna de talrika och outgifna materialier, som innehållas i handelsministerens arkiv. — Om något verkligt praktiskt resultat af kommissionens arbeten skall uppstå, må tills vidare lemnas derhän; men den har åtminstone med mycket allvar skridit till verket och fördelat sig på fyra afdelningar, af hvilka den första skall ha att sysselsätta sig med konsulatväsendet och med undersökningar om bästa sättet att göra kommersiela upplysningar allmänt bekanta, den andra med frågan om handelsundervisningen och dithörande läroanstalters organisation, den tredje med kommunikationsoch transportväsende, och den sjerde med speclela frågor hörande till beskattningsoch kreditväsendet, postkonventioner o. s. v. Medlemmar skola dessutom hvar för sig studera de repurser, som jordens olika trakter kunna erbjuda för den franska handeln — ett arbete, som i och för sig synes tillräckligt omfångsrikt för flera års studier. Det omnämndes uti en af våra föregående öfversigter, att Förenta Staternas kongress hade beslutat förhöja emissionen at greenbacks till det ursprungliga beloppet 400 mill. dollars. Presidenten Grant har dock lyckligtvis nedlagt sitt veto mot denna förhastade och olycksbringande åtgärd, och kongressen har icke kunnat samla en tillräcklig majoritet för att, vid frågans återkomst, tvinga presidenten till sanktion. Under de långvariga diskussionerna härom kar man hört upprepas alla de skäl, som förr i verlden äfven hos oss brukade uppräknas för den allmänna kreditens upphjelpande genom tillgång på rörelsemedel, och efter hvad det vill synas har den stora allmänheten, åtminstone i vissa stater, varit fullt och fast ofvertygad om, att den nya emissionen at pappersmynt skulle vara nära nog detsamma som guldålders begynnelse och skapa rikedomar, af hvilka en och hvar skulle kunna blifva delaktig. — I sitt budskap till kongressen förklarar presidenten deremot med rätta, att en förökning af pappersmyntet skall vara att aflågsna sig från alla sunda statshusbållningsgrundsatser och kränka de af lagen faststälda garantierna för dess inlösen, och anmodar representationen att sörja för, att invexlingen med guld så snart som möjligt må kunna återupptagas. — En ökverdritven sedelemission, långt ifrån att bidraga till utvecklingen af en stats rikedom, leder till dess ruin, och Grant har genom sitt veto mot den åf kongressen antagna billen gjort sitt land en högst väsendtlig tjenst.