Mom. 2. De skola till storlek och form vara så beskaffade, att papperet till dem å 5 och 10 kronor är 4,5 tum i längd och 2,5 tum i bredd, till dem A 50 och 100 kronor 5 tum i längd och 4,5 tum i bredd, samt till dem å 500 och 1000 kronor 7,5 tum i längd och 4,5 tum i bredd, allt efter k. stadgan om mått och vigt den 10 november 1865. Mom. 3. Banksedlar må tillverkas af ofärgadt papper, dock icke till likhet med riksbankens sedlar. Om tryckning eller gravering ankomme på bolaget att bestämma; dock bör banksedels valör alltid vara tydligen utmärkt. Grefve C. G. Mörner yrkade i Första kammaren bifall till mom. 1 mel borttagande af orden sjemväl å fem kronor. Frih. von Schwerin ansåg, att den minsta sedelvalören borde afpassas efter omständigheterna såsom beroende af handelsförhållanden m. m. och trodde det vara bäst att öfverlemna åt K. M:t att vidtaga de åtgärder, som härutinnan kunna komma att påkallas. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr von Koch ansäg, att bestämmelsen gerna kunde qvarstå, liksom han var öfvertygad om, att vi ännu icke på tio års tid skulle blifva af med sedlar å fem kronor. Hr Stjernblad ville, att enskild banks minsta sedelvalör ej får understiga den minsta å riksbankens sedlar, hvilket förslag Första kammaren godkände. I mom. 2 blef: på framställning af hr Stjernblad det första ordet de utbytt till banksedlarne. Mom, 3 godkändes oförändradt. I Andra kammaren förekom också en diskussion rörande lägsta sedelvalören. Hr J. Rundbäck, med hvilken många talare instämde, yrkade att börja med att minsta valören borde bestämmas till 10 kronor. Efter en temligen lång öfverläggning och sedan fyra andra förslag blifvit framstälda, blef det först nämnda jemväl utan votering kammarens beslut. Utom det att i mom. 2 orden Åb och i sammanhang härmed uteslötos, blef :n i öfriga delar enhålligt bifallen. Hr Heggström yrkade, att tillj denna skulle fogas ett 4:de mom. af innehåll, att å privatbanksedel skulle tydligen angifvas, att densamma finge i bankens hufvudkontor inlösas med lagligen i riket gällande guldmynt, hvilket yrkande jemväl föranledde votering, hvarigenom det med 64 röster mot 52 blef af kammaren afslaget. I fråga om S8 30, som af Första kammaren afsloge, yrkade i Andra kammaren hrr Boman och grefve Sparre, att de deri förekommande, med kursiv stil tryckta orden Åmotsvarande en och en half gång det värde måtte utgå, hvaremot hrr Philipsson, J. Rundbäck och Ola Månsson påstodo bifall till paragrafen i oförändradt skick. Efter en stunds meningsutbyte och derpå försiggången omröstning blef den samma jemvål med 69 ja mot 42 nej oförändrad bifallen. I Andra kammaren, som till sist godkände ingressen til utskottets förslag, af innebåll, att endast vissa uppgitna och här till största delen upptagna paragrafer i kungörelsen den 20 maj 1864 angående enskilda sedelutgifvande banker måtte erhålla förändrad lydelse, godkändes för öfrigt samtliga af utskottet föreslagna förändringar. Första kammaren genomgick deremot äfven de paragrafer i den k. propositionen, som ej blifvit af utskottet vidrörda. Dervid förkastades 88 1, 2 30 och 66 samt mom, 1 af 5p 5, hvaremot kammaren godkände SS 6, 7, 9, 10, 11, 31, 32 och 345), Statsutskottet hade i sitt utlåtande, i anledning af K. M:ts proposition, att den beslutade jernvägsanläggningen från Torpshammar eller annan punkt å stambanan frän Storvik till riksgränsen mot Norge måtte byggas bredspårig, hemstält, att riksdagen, med ändring af förut fattadt beslut i afseende å planen för anläggning af den tvärbana, som från Torpshammar eller någon annan punkt å den från Storvik uppåt gående stambanan skall fortlöpa till riksgränsen mot Norge, måtte medgifva, att samma tvärbana må byggas med spårvidd af 4 fot 812 tum (engelskt mått), så framt tvärbanans fortsättning inom Norge till Trondbjem erhåller samma spårvidd. I sin motivering säger utskottet, att, då sistl. riksdags beslut, rörande i fråga varande tvärbana, grunda sig på K. M:ts proposition, att jernvägen måtte blifva bredspårig, enär den från Norge mötande banan borde med sådan spårvidd byggas, det förefallit utskottet anmärkningsvärdt, att förslaget till innevarande riksdag om frånträdande af nämda beslut icke föranledts af någon derom från norsk sida gjord framställning, utan att initiativet dertill utgått från chefen för civildepartementet. Och i slutet heter det: ehuru det behandlingssätt denna fråga sålunda erhållit icke synts utskottet tillfredsställande, har utskottet dock, med afseende på de stora fördelar, som antagligen skola uppkomma, derest banan bygdes bredspårig, ansett sig böra göra otvannämda hemställan. Mot denna motivering hade hrr frih. von Essen, Petr och Brusewitz anmält reservationer. Denna fråga behandlades i onsdags af Första kammaren: Statsrådet Bergström redogjorde för det hufvudsakligaste af hvad i afseende på denna fråga blifvit från så väl den svenska som norska regeringens sida ätgjordt. Hvad anginge den af i fråga varande bandels utvidgning till bredspårig föranledda tillökning i kostnad, hvilken beräknats till 653,947 kr., så motsvarade detta belopp ej på långt när det af Jemtlands län till i fråga varande jernvägsanläggning utfösta bidrag af 900,000 kr. De många och stora fördelar, som komme att härflyta af spårviddens förändring, kunde således vinnas, utan att statskassan finge vidkännas någon utgift utöfver hvad som för banans anläggning som smalspårig erfordrades. Om man anlitade nämda bidrag, kunde man äfven bestrida de ökade kostnaderna för bandelens utvidgning till bred spårvidd, utan att afvikelse behöfde göras från den i riksdagens skrifvelse vid sistlidne Tilkedar omfäörmälda man heträffande de årliga an