ett ännu sannolikare utseende. Hon får ej misstänka, att jag föreställer Guy Tressilian! Hon måste tro, att Guy är här i egen person, och hon måste tro, att jag är hans sällskapskamrat, hans sekreterare eller, dylikt. Jag skall fundera ut det, innan jag återser henne. Hon skall ej våga tvilla på mig, äfven om hon vore mera misstänksam, än hon är, sifter en stund började han vända tillbaka mot slottet. — Först och främst, tänkte han, måste jag utforska, hvad hennes upplysningar gjort för verkan på sir Arthur. Jnst en treflig belägenhet jag råkat i! Förbannad vare den qvinnen! Sir Arthur är sjelfva hedern. Han hatar en lögn! Han sade i går att af alla laster vore i hans ögon den sämsta att ej hålla sig till sanningen; sådant gaf tillkänna en folsk och förnedrad själ. En lögnare, sade han, kunde ej vara en gentleman; ingen man med någon hederskänsla kunde befläcka sin själ eller förnedra sig genom en uppsåtlig lögn! Att ljuga har alltid varit min starka sida. Och nu är jag i hans ögon förvunnen till ej blott en lögn utan flera. Jag sade honom, att Jasper Lowder ej hade en vän i verldea, så vidt jag visste. Och nu har Hester visat honom mitt bref, undertecknådt Guy Tressilien, och hvari uttalades en kännedom om att något slägtskapsförhållande fanns mellan henne och LowWder-. Lögnen nummer ett. Vidare skref jag till Hester, att Lowder var drunknad och död. Jag sade sir Arthur, att Lowder lefde och var en idiot. Olikheten mellen dessa båda försäkringar måste ovilkorligen låta honom tänka på en lögn nummer två. Jag undrar, hvad han skall säga till mig! Otålig att så snart som möjligt ha öfverstått den väntade scenen påskyndade Lowder sina steg och hann snart fram till slottet. Han sökte efter sir Arthur i biblioteket och salongen, men fann honom i det vackra morgonrummet, der han satt med Times fortfarande utbredd öfver sina knän, dock uton att baroneton läste. Hans ansigto