Far och Son.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Öfvers. från Engelskan). — Tillbaka till hotellet; sade mrs Lowder i en ton, som nästan var qväfd af sinnesrörelse. Kusken steg tillbaka upp på sin plats, och vagnen sattes i rörelse på väg till Gloucester. Jasper Lowder såg efter det bortfarande åkdonet med rynkad panna. — Detta är ett märkvärdigt streck i mina beräkningar, mumlade han. Hvem skulle ha kunnat tro, att denna rädda varelse samlat tillräckligt mod för att komma till England ? Kan man tänka sig ett vansinnigsre företog än att på det sättet öfvergifva en plats och med ett litet barn begifva sig ut i ett så dåraktigt ärende? Hvarföre skref hon ej till Guy Tressilian, såsom hvar och en annan menniska skulle ha gjort? Skall detta dåraktiga, onödiga besök bli olycksbringande för mig? Förbannad vare den qvinnan? Hvarföre dog hon ej, då hon mottog underrättelsen om min död? Hon är en af dessa skygga, undergifna, älskande qvinnor, som dö af ett brustet hjerta, och jag inser ej, hvärföre hon icke gjorde det! Han uttalade en förbannelse mot den stackars Hester, som skulle ha isat blodet i hennes ådror, om hon kunnat höra den. — Jag drog mig rätt bra ur spelet, sade han efter en paus, sedan åkdonet försvunnit ur synhåll. Det var en fintlig osanning jag hittade på. Jag skall tänka närmare öfver saken och hitta på detaljer, som kunna gifva den ) Forts. fr. N:o 110