2 22 el MUBPR, VILT vantaudvVoG oroväckande tilldragelser är det, som den preussiska regeringen har framlagt för förbundsrådet ett nytt lagförslag, enligt hvilket man skulle kunna använda landsförvisning eller internering för att straffa de biskopar som envisas i sitt motstånd. Vid rikedagen har icke blott lagen om tvångsvaccination, utan äfven tillägget om revaccination inom ett visst antal år, gått igenon i tredje läsningen; de klerikale hade motsatt sig den derföre, att de ansågo den strida mot grundsatsen om den personliga friheten, och socialdemokraterna motarbetade den, emedan de, såsom de uppgifva, anse vaccinationen skadlig. Evligt telegram från Berlin har deputeraden v. Schrötter såsom författare till en uppsats i ÅGermania rörande Lamarmoras senaote meddelanden blifvit dömd till två månaders fängelse. Tidaingens utgifvare har blisvit dömd tiil hundra thalers böter. Uppsatsen ansågs förnärmande mot rikskansleren. Från det österrikiska herrehuset meddelas i telegram, att de vid sessionen nästan mangrant samlade prelaterna öfverlemnat en skrifvelse, hvari de uttala, att de ännu stå fast vid den öfvertygelse de redan 1868 uttalade rörande konkordatets fortfarande rättsliga bestånd. De vilja endast så länge deltaga i herrehusets förhandlingar, som den nya konfessionslagens särskilda stadganden ännu icke företagits till speciell behandling. Tlerrehuset har tagit kännedom om skrifvelsen. Försattningens anhängare bilda flertalet i konfessionsutskottet. De församlade biskoparna skola afgifva en tacksägelseskrift till påfven för hans bref af den 7 dennes. s Rörande Englands afrikanska politik återgifva vi följande: Det är ganska naturligt, att fråga uppstått i England, hvad framdeles skall göras med de infödda stammarne på Afrikas vestkust, sedan kriget med Askanteerna slutat med så fullständig seger för de engelska vapnen. ÅÄnnu synes man icke Ha klart för sig, huru Euglands framtida afrikanska politik bör gestalta sig, men saken är bragt under förhandlivg och lord Gray har isynnerhet i två intressanta bref till Times uttalat sin mening i denna fråga. Han anser det vara opraktiskt att införlifva den del af kustlandet, som hittills stått under engelskt beskydd, med det britiska riket; kronans verkliga besittning bör iaskränkas till befästningarne och en så stor terräng omkring dem, gom kan bestrykas af dess kanoner. Skulle man införlifva hela protektoratet under den britiska kronan, skulle man bl. a. icke kunna tolerera slafveriets fortfarande bestånd, men detta är enligt lord Grays tanke en särskild afrikansk institution, som man ännu icke kan tänka på att upphäfva, och dessa slafvar hafva det dessutom icke så då igt, utan befinna sig ungefär i samma vilkor som slafvarne i forztiden, hvilka hade det mycket bättre än de europeiska koloniernas slafvar i nyare tider. Å andra sidan bör efter hans mening den engelska regeringen faktiskt styra de stammar, den åtagit sig. att beskydda, och detta tror han kunna uppnås derigenom, att det ingås en korfederation mellan höfdingarne på Guldkusten och att denna konfederation orkännes som en stat under engelska kronans beskydd, ungefär på samma vilkor som förr de Joniska öarne. Blott de höfdingar och stammar, hvilka ingå i konfederationen, skulle kunna vänta sig beskydd af England, och regeringen i den nya staten skulle bestå af ett råd at höfdingar, hvilket i förbindelse med den engelske guvernören, som naturligtvis i verkligheten skulle ega absolut afgörande myndighet, hade att fastställa de få och enkla lagar, hvilka skulle hafva gällande kraft i hela konfederationen och som väsentligt skulle gå ut på att pålägga innevånarne en viss skatt, samla och inöfva en väpnad styrka till landets försvar, anlägga vägar och skydda handel och industri. I fredstid skulle dessa infödda trupper användas som polisstyrka och sysselsättas med väganläggningar, liksom fordom de romerska legionerna i provinserna. Höfdingar eller kungar skulle kunna afsättas efter höfdingerådets beslut och skulle hafva fast civillista, enär de böter, hvilka hittills varit en af deras hufvudinkomster, skulle helt och hållet tillfalla protektoratets kassa. Öfver de enskilda distriktens inre angelägenheter skulle för öfrigt de infödda kungarne bibehålla full myndighet. Om Ashanteeriket icke tillintetgöres efter de lidna nederlagen, bvilket lord Gray skulle anse högst beklagligt, bör England enligt hans mening söka att upprätthålla kungens myndighet och atfbålla sig från all inblandning i dess administration, och endast sträfva att skapa och vidmakthålla en vänskaplig förbindelse mellan det och protektoratet. — Times behandlar äfven saken i en ledaade artikel, hvari tidningen uttalar tvifvel om, att tiden ännu kan vara inne att genomföra de af lord Gray antydda planerna, samt menar, att England till en början må inskränka sig till att vaka öfver fred och ordning på Guldkusten, men i öfrigt icke blanda sig i de nfödda stammarnes inre angelägenheter. I Turkiet har åter ett ministerombyte sörsiggått. Det var redan bestämdt, att IIamdi pascha skulle afgå för att lemna plats för en ny finansminister, Midhat pascha, en uf de mest framstående turkiska statsmännen, hvilken då vistades i Asien, dit han förlidet år blifvit förvisad Man fick dock ieke tid att afhida