vara utsatt för andeuppenbarelser! Det finnes tusentals personer, som ha trott sig vara i samma belägenhet. Apropå, är denna miss Monk förlofvad med mylord, eller är hon det icke? — Jo, vi skola gifta oss i nästa månad, svarade Chetwynd dystert. — Det är således önskligt, att ni så snart som möjligt kommer ur denna sällsamma belägenhet, anmärkte Bisset. Ursäkta mig, mylord, om jag vågar säga, att det ej är en detektiv polistjensteman ni beköfver utan en klok och skicklig läkare och ombyte af vistelseort. — Ni har ej hört allt ännu. Ni tror, att jag fått en fix id6, hör jag; men lyssna först. Då min hustru sista gången uppenbarade sig för mig — i förgår qväll — förföljde jag henne. Jag rusade efter henne på de långa gångarne i växtrummet — jag var nära att hinna henne — jag fick tag i hennes klädningsärm — — Ah! hördes från båda. de lyssnande männens läppar. — Och jeg slet ifrån den här spetsen — ett påtagligt bevis på att åtminstone ej kläderna tillhörde andevorlden. Se! Chetwynd hade tagit upp ur sin ficka ett hopviket papper, hvilket, då det öppnades, befanns innehålla ett skrynkligt spetsstycke. Bisset och Tempest undersökte det med ifrig nyfikenhet. — Detta tvingar mig att betrakta saken ur en helt annan synpunkt, mylord, sade polismannen hastigt. Vålnaden var en lefvande qvinna. — Jo, det kan ej råda något tvifvel i det afseendet. — Huru var hon klädd, mylord? frågade Bisset. — I sin begrafningsdrägt — en lång hvit sidenklädning, urringad i halsen, med spetsar sädana som dessa öfver barmen, ärmar räckande till armbågarne och kantade