Hon låste upp den dörr, som ledde in till hennes eget rum, och efter att ha tagit den utmerglade kroppen i sina armar bar hon in den och lade den på sin egen säng. Honor följde henne in i rummet och pröfvade den dörr, som ledde till förstvgan, men den var låst. — Det är ingen möjlighet för er att undkomma, sade qvinnan bister. Ni har varit tålig dessa tre veckor, var tålig två dager längre. Jag lofvar er eder frihet, så snart jag fått underrättelser från min bror — mr Moer har ej något behot af att qvarhålla er längre här. Hon sköt Honor tillbaka in i hennes rum och låste dörren efter henne. Derefter tog hon ett ljus och sökte i förstugan och trappan efter blodfläckar, hvilka hon omsorgsfullt borttorkade med en våt handduk. — Qvinnan måste ut ur huset, sade hon för sig sjelf; jag vill ej ha hennes lik under detta tak till morgonen.