— Ni gick således ut för att möta honom? utbrast hon. Jag är verkligen i högsta måtto bestört, Honor. Jag kan knappt tro mina egna öron. — Jeg gick ej ut för att möta mr Moer, sade Honor rodnande. Hvarföre skulle jag stämma möte med en person på ett annat ställe, då jag kan träffa honom här? Jag begaf mig bort öfver fältet endast för att promenera och satte mig ner a stättan öfver en inhägnad för att hvila mig. Mr Moer fick der se mig och kom för att tala med mig, och då jag genast reste mig upp för att återvända följde han mig. — Ni behöfver ej anstränga eder fantasi för att hitte på ursäkter, Honor, sade mrs Glint kallt. Edert hand lingssätt kan ej vara af någon betydelse för mig. Vare sig ni verkligen gick ut för att möta mr Moer eller hel enkelt, såsom ni säger, för att promenera, så rör det e mig. Jag är ej böjd för att hålla er här i beroende a min man. Jag tror visst, att han skulle hjelpa hvarendtiggare i konungariket, om han blott hade tillgångar der till. Jag kan ej tillåta er att längre draga fördel af han: dåraktiga och obetänksamma frikostighet. Ni är utfattig och ju förr ni lär er att inse detta faktum desto bättre Det är min fasta tro, att ni är dotter af den Margare Cropsey, som föregaf sig vara helt enkelt eder amma. N har fått en uppfostran, som är bättre än edert stånd, n har uppfostrats till en bildad dame, och nu bör ni, on ni har någon känsla af blygsamhet, laga så, att ni sjel kan försörja er. Honor Glints bleka ungdomliga ansigte bibehöll si