id tål han, allraminst tål han likväl, att lärarne sjelfva ringakta och vanvårda sitt kall. Nitiska och samvetsgranna lärare deremot har han den bästa uppmuntran och de visaste råd att gifva. Man kan således icke annat än önska, att denna bok måtte finna väg till rätt många at folkskolans lärare och omhuldare. Visserligen skall boken, der hon vinner begrundande lägare, mycket bidraga till att lifva intresset och skärpa blicken för det sköna och maktpåliggande uppfostringskallet. Försvenskning och bearbetning tyckas vara oklanderliga. Några inkonseqvenser i rättstafningen hafva insmugit sig, och beder utgifvaren i förordet om ofverseende för dessa.