Mr Wort vred sig om på klacken något otåligt. — Det vore bättre om vi fortsatte att se oss omkriog i huset än att öda bort hela vår tid här, sade han. Derester gingo de in i den stora matsalen med dess öppna götiska tak, och i hvilken flera hundra personer beqvämt ekullo kunnat äta eiu middag; genom biljardrummet och musikrummet, frukostrummet och balsalen, samt derefter tillbaka genom en rad af mindre ram, med utsigt öfver en i holländsk stil anlagd trädgård, till förstugan och stora trappan, uppför hvilken de begåfro sig till öfra väningen. I denna våning funnos ståtliga sofgemak med gammaldags möblering och andra rum, i hvilka möblerna förskrefvo sig från en nyare tid; men i alla var prägeln af förfall mer eller mindre tydligt framstående. Det fanns dock ingen smuts och osnygghet. Mrs Moles och hennes tjensteflickor arbetade outtröttligt på att hålla allt i så godt skick som möjligt var; men vattnet hade kommit in här och tapeterna hade fallit ner der, i ena rummet var en söndrig takpanelning, i ett annat ett krossadt fönster. Allt som kunde förblekna hade förbleknat, allt som kunde rutna hade rutnat; men huset hade ursprungligen varit på stätligt att det var ståtligt öfven i sitt förfall. Det hände sig på något sätt så, att mr Walgrave och Grace i allmänhet voro tillsammans under denna vandring genom den gamla byggnaden. Det hände sig så; å ingendera sidan gjordes något särskildt bemödande för att åstadkomma ett sådant resultat. Mr och mrs Redmayne