sina tvifvelsmäl f er deraf att Evglands bank, efter hvad ett mel åk på trovärdighet uppträdande rykte försäkrar, står i begrepp att med franska banken afsluta en öfverenskommelse, genom hvilka 100 mill. fr. i guld af den sistnämnde ställas till den förstnämndes förfogande. Man nöjer sig således ej med restriktiva åtgärder, utan vidtager äfven positiva sådane, afsedde att medföra den sakernas ställning som man önskar. Nekas kan icke att den 1osition i hvilken Englands bank numera befinner sig är vida ömtåligare än tillförene. I och med detseama Frankrikes bank befriades från skyldigheten att med metalliskt mynt infria sina förbindelser, blef engelska banken Europas enda guldreservoir. Derifrån hemtas i närmaste hand de guldmassor, som vår verldsdel behöfver i alltjemt växande mått och som isynnerhet blifvit betydliga genom den öfvergång till guldmyntfot, i hvilken flera länder f. n. äro stadde. Redan häri ligger en förklaring å den försigtighet, banken iakttager, och ett ytterligare berättigande för dessa försigtighetsmått ligger i den förmyndareroll som banken, härvid följd af sina landsmäns bifall, anser sig kallad att spela gent emot den öfverspekulerande allmänheten. Öppna marknaden i England tyckes emellertid ej vara böjd att i allt följa bankens exempel. Medan den sistnämnda genom ränteförhöjning inskränker diskonteringsbegäret söker å den förra kapitalet villigt placering till 472 7 d. v. s. att en marginal af ej mindre än 12 3 finnes i de olika räntesatserna. Ett så egendomligt förhållande torde ej länge kunna fortfara. Men en ännu egendomligare företeelse är den ställning, Frankrike intager i den internationella penningmarknaden för tillfället. Häri det låntagande landet är räntan lägre än i flera af de långifvande länderna, här förstärkes för hvarje vecka riksbankens ställning och slutligen uppträder densamma, såvidt det af oss nyligen anförda ryktet besannas, i sin ordning såsom långifvare åt det land, hvilket förskotterat lejonparten af de summor, hvilka erfordrats för utförandet af Frankrikes stora låneoperation. Det visar sig att det europeiska kapitalet öfverskattat sin förmåga, då detsamma åtog sig att på kortare tider, än först bestämdt var, förskottera milliarder. Det tomrum, som dessa vid ölverflyttningen från det enskilta affärslifvet till en statskassa samt sedan från denna till en annan stats skattkammare för tilltallet lemna efter sig, återverka på rörelsemedlen för industri och handel De ledande männen i de stater, som utgöra de motsatta polerna vid transaktionen, synas emellertid numera hafva öppna ögon för de faror, hvilka derigenom kunna uppstå. Thiers har sålunda nyligen förklarat att franska regeringen, hellre än att bereda Europas finansiella intressen för stora svårigheter, vill uppskjuta med att vidare i förskott erlägga krigskostnadsersättningen. Det återstår då blott för honom att gifva en produktiv användning åt de 1400 mill. som finnas hopade i Frankrikes statskassa. IIvad Tysklands finansstyrelse angår, erkänner man i England att denna på ett väl beräknadt och för penningtillgången så litet som möjligt skadligt sätt dragit på den behållning i guld. som densamma egt i Evgland. Finansministern Camphausen lär tillika för preussiska bankens styrelse uttalat den önskan att någon vidare stegring i dess räntefot ej måtte ifrågakomma samt skall hafva förklarat sig, hellre än att detta skulle inträffa, vara beredvillig att ur statskassan lemna direkt försträckning. Det kan synas förunderligt att tyska regeringen ej hastigare och i större summor, än som sker, låta de nya guldmynten, nu preglade till ett belopp af mer än 300 mill. mark utkomma i rörelsen. Möjligt är att en finanspolitisk hänsyn härvid fått råda. En för hastig öfvergång till faktisk guldfot skulle nemJigen depreciera massan af silfvermynt, medan det tydligen är i landets intresse att för så högt pris som möjligt göra sig af med det öfverflödiga häraf. Man ser redan att thalervexlar sjunkit i förhållande till vexlar å guld. En omständighet, som kan bli af inflytande på Englands penningställning, är den ståndpunkt till Amerikas favör, som vexelkursen på New-York intagit. Den tycks häntyda derpå, att man möjligen snart får se en export af guld från Eugland till Amerika, medan förhållandet annars är omvändt. Ånnu kan man dock ej afgöra om kursens nuvarande ställning har sin grund i legitima eller illeg itima förhållanden, om den beror på Jay Goulds och konsorters spel eller på en för Amerika i verkligheten gynnsam sinansbalans. Säkert är att ovanligt stora qvantiteter af amerikanskt gods, för att ej tala om dess fondeffekter, denna höst blifvit utskeppade till England. Att åtminstone Englands bankstyrelse trott anledningen ligga i sistanförda omständighet kan man förmoda. Diskonton i bankerna å de förnämsta bandelsplatserna är följande: IIamburg .... 3) å 33 Å Frankfurt. ........ D 4 Amsterdam ....... 34 London..... .... 6 Antwerpen. ....... 4 om) PaiSosssesessse0r 5, Wien ....... 6 ,) S:t Petersburg ..... 6 Perlin..... DD n) BLOMENsss oss ss ess 5