Pet eviga evangeliums katekes. Till Red. af Göteborgs-Posten. Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för d. 26 Febr. har i en ledande artikel egnat en icke ringa uppmärksamhet åt ett tryckfrihetsåtal mot utgifvaren at Det eviga Evangeliums katekes? Gunnars Lars Larsson. Det värda bladet, som en längre tid fallit i förvåning och blifvit smärtsamt berördt öfver de festa af såväl regeringens som embetsmännens handlingar, då det gällt att tillämpa lagen i all dess. stranghet, tycker naturligtvis att äfven denna sak är e, örimlighet. Den af redaktionen, som skrifvit arikeln i fråga, anser sig kunna fälla en dom på den grund, att ban -bläddrat-i den åtalade skriften och under detta bläddrande ej upptäckt något, som i väsentlig mån afviker från vår kyrkas lära. Det hela?, heter det, är ett nytt uppkok på en mängd satser, som vår kyrka sedan århundraden predikat. Hvad som i denna artikel menas med vär kyrka är svårt att förstå. Omöjligen kan dermed afses den evangelisk-lutherska, ty aldrig har hvarken denna eller någon annan kristen kyrka predikat den Gunnars Lars Larssonska läran, att kreaturen och menniskan äro af Gudomen gemensamma uti utkorelsen af evighet — gemensamma uti försoning och upprättelse till evigt lif — att — — djuren och hela skapelsen skola igenom Jesu Kristi förenings kraft uppstå ifrån den första dödens makt till evigt lif. Denna bibeloch förnuftsvidriga lära påstår Handelstidningen vara fotad på Pauli egna ord i korinterbrefvet. Att så icke är, vet hvar och en, som genomlast såväl korinterbrefvetk som korinterbrefven, ty att två sådana finnas, borde väl icke vara obekant för en tidning, som med sådan tvärsäkerhet dömer i religiösa frågor. I Romarebrefvets 8 kap. talar Paulus visserligen om kreaturens ängslan o. s. v., men icke ens någon af de många läsareskrifter, som i värt land skrifvas och spridas, långt mindre något kyrkosamfund har ännu fått det infallet att på grund at detta skriftställe proklamera djurens utkorelse, försoning och uppståndelse till evigt lif. Man skulle väl ock kunna tycka att tidningen, innan hon ogillat en tjenstemans åtgörande i denna fråga, borde hafva förskaffat sig en fullkomlig kännedom om den boks innehåll, för hvilkens törsvar hon uppträder. Härtill erkänner sig bladet hafva saknat både Ålust och tid. Och då så varit fallet, må ingen förundra sig öfver att Handelstidningen icke fått klart för sig, hvar denna nitälskan har sin källa och hvarpå åtalet stöder sig. Brrre Ehuru vi hufvudsakligen öfverensstämma med Ins. endast i den punkten, att det citerade omdömet om åtalets obehörighet bort stödas på säkrare grund än en bläddring i boken, ha vi likväl ej ansett oss böra vägra plats för en uppsats, mot hvars affattning till form och spräk intet synes med rätta kunna anmärkas.