burne herren och helsade artigt, jag ernar mig upp på elottsbalen, men då jag omöjligt kunnat få något ekipage, så har jag anlitat fyra stadsbud, som åtagit sig bära upp mig, och det går ju förträffligt? I hufvudstaden går det icke alls, såsom fallet är i Göteborg, att erhålla premier på aktier i företag som ännu icke börjat. En god ids värderas visserligen högt äfven här, men den får ej i realiteten något penningevärde förrän den blifvit fruktbärande. Gasbolagets, Enskilda bankens och Skandinaviska kreditaktiebolagets aktier stå i hög kurs och äro mycket eftersökta, men de resp. bolagen erhålla också årligen en ganska hög utdelning. Emellertid greps hufvudstaden förlidet år af en stor ids. Man hade nemligen upptäckt att för betryggande af hufvudstadens framtida existens såsom handelsstad vore den s. k. Bergslagsbanan absolut nödvändig. Ett bolag bildades — det gick lätt för sig. Aktieteckningen började äfven här och några dagar gick teckningen raskt undan. Men plötsligt befanns hela lagret af de verkligt intresserade vara upprymdt. Stadsfullmäktiges pluralitet gjorde sitt bästa för att underlätta företagets utförande; de beviljade räntegaranti å ett betydligt lån, som boiaget skulle upptaga. Nu trodde man att bergslagsbanan — den kallas äfven samtalsvis och till kollisions undvikande: Erekegatan — hade kommit på en god fot. Men stadsfullmäktige hade som ett oeftergifligt vilkor för räntegarantiens giltighet stadgat, att det erforderliga antalet aktier först skulle vara tecknadt. Då man här alldeles icke betalar något för en id, äfven om den afser hufvudstadens framtida betryggande, så inträffade att depositionsbevis för det insatta beloppet å de tecknade aktierna snart såldes med betydlig rabatt. Den erforderliga teckningssumman har också icke blifvit uppnådd. Deri fattas, efter en beräkning 600,000 rdr, efter en annan 900,000 rdr, och nu har en aanan omständighet tillkommit, som troligen menligt inverkar på teckningen. Förhållandet är nemligen att sedan kostnadsförslaget till den s. k. Bergslagasbanan för ett par år sedan uppgjordes, dervid det lades an på en låg slutsumma, ha både arbetslönerna och prisen på all materiel stigit högst betydligt. Om nu banan ändå skall byggas för den kalkylerade summan, kan och troligen måste inträffa att såväl arbetet som materielen blir af mindre god beskaffenhet, med den påföljd att när banan öppnas måste trafikinkomsterna tagas i anspråk för åstadkommande af nödvändiga kompletteringsarbeten af hvarjehanda slag. Föreställningen att så skulle inträffa torde i ej ringa män lägga hinder i vägen för teckningen af de felande aktierna. Emellertid är det för hufvudstaden förödmjukande om hela företaget strandar, sedan det så bestämdt förklarats att denna bana är en lifsfråga för hufvudstaden. Huru annorlunda framstår ej intresset för Hallsberg-Motala-Mjölbybanan? Bolaget är icke blott bildadt, utan äfven alla aktierna tecknade; det erforderliga lånet är kontraheradt och arbetet redan påbörjadt. 1 detta bolag finnes inga framstående kapitalister, men redbart och praktiskt folk, och alla voro från första stunden eniga om att banan måste byggas. Hr X. är, som ni torde erinra er, en afgjord motståndare till alla riddarordnar och hans glädje blef derföre stor, då en här utkommande tidning meddelade en motion som skulle väckas i Andra kammaren om riddarordnarnes upphäfvande. Härom aftonen besökte jag hr X. och fann till min stora förvåning att på hans bord prålade ett ståtligt Serafimerband med vidhängande stjerna, och tillika en mycket prydlig kraschan. Jag beundrade den vackra prydnaden och hr X. meddelade mycket belåtet, att han dagen förut erhållit dessa dekorationer, emedan han fått åttonde graden i — orden. Han blef snart mera lifvad och omtalade då, att han var högt uppe äfven i flera andra ordnar här, att de alla hade utmärkt vackra dekorationer, i de högre graderna alltid försedda med breda, magnifika kommendörsband med lysande färger — han förevisade hela sitt innehafvande sortiment i den vägen — och han sade sig hoppas att i vinter kunna avancera till Drott i Svea-orden, hvilket skall vara en mycket hög värdighet, med hvilken tillika lärer följa en utmärkt vacker drägt. Men, anmärkte jag, Lallt det der måtte vara ganska dyrt? —,Ja betydligt, svarade han, -nog har jag under de sista 3 å 4 åren utbetalt 2 å 3000 rdr; men så har jag också gått högt upp i — W —