Utan egare ). Af Edmund Yates, förf. till Moderna Vagabonder m. fl. — Nå, sade mr Pentveazle, hvad tror ni nu att det var som föranledde mig att välja just er bland de fångar med possersrihet som erbjudas till tjenst åt nybyggarne? Jag hade aldrig sett er, som ni vet. Jag visste ej om ni skulle bli en bra tjenare, men jag hade hört talas om er och derföre valde jag er. — Hört talas om mig, sir? — Ja; hört historien om den stora guldstölden, läst rättegången i tidningarne och kände till alltsammans som rörde den saken. — Ack, sir, sade Grogram som oskyldigt återföll i den gråtmilda ton han i början begagnat, då kände ni äfven till historien om mina olyckor; ni visste huru hårdt jag blifvit behandlad, jag som var, såsom advokaten sade vid rättegången, oskyldig som ett nyfödt burn och blott blef offer för en elak man, för hvars skull jag fick lida. — Hvaba, oskyldig? Var ni oskyldig? sade mr Pentwearle i det han sköt upp sina stora glasögon och stirrade på Grogram. Oskyldig, verkligen? Hvilken skada! ) Forts. fr. N:o 33.