ifrigaste sysselsätta sig med tillökning af armstyrkan genom ett fullständigt begagnande af de moraliska och materiela hjelpmedlen, allt under det att hon hufvudsakligen sysselsätter sig med landtvärnets fullkomnande, för att kunna gifva det en grad af utveckling, att det kan blifva till ett verksamt stöd för den regelbundna armn. Men straxt derefter förklarar kejsar Frans Josef, att Europas politiska tillstånd är mycket gynsamt för stärkandet af Cisleithaniens inre ställning på rättens och frihetens grundval, och uttrycker sin tillfredsställelse öfver att kunna tillkännagifva, det bans regerings ställning till de främmande makterna är af natur att stärka hoppet på bibehållandet af den så mycket åtrådda allmänna freden. Som man finner, har man här äter att göra med officiela fredsidyller, spelande mot on bakgrund af storartade rustningar, af kulor och krut, kanoner och mitraljöser m. m. — eller en modern öfverflyttning af det klassiska i vis pacem, para bellum. Man tager på sig den fredligaste mine i verlden, man småler så förnöjd som ett vinterny, man är så fryntlig som gubben i månen; men man har sina fickor fulla med revolvrar för att kunna i behof uppträda med väpnad hand. På detta sätt företer ju Europa den aldra gladaste anblick i verlden — det liknar en maskeradbal, med de putslustigaste figurer, med sammetsjackade herdar och fiskbensbekjortlade herdinnor, men alla färdiga att vid minsta tecken kasta sig i lufven på hvarandra. Mindre behaglig blir då dens lott, som icke kan försvara sig. För öfrigt erbjuder Osterrike sjelft en onekligen särdeles egondomlig anblick. Såsom våra läsare torde erinra sig, störtades grefven af Hohenwart såsom minister, derför att han ville skaffa czecherna en någorlunda sjelfständig styrelse inom monarkien, hvilket högeligen misshagade tyskarne, som icke ville medgifva czechernas likställighet. Han följdes af furst Auersperg, som, häri understödd af Andrassy, ville komma ur försattningssvårigheterna genom att i stället vinna polackarne. Nåväl, han lyckades häri, och riksrådet har under tyskarnes jubel bragts till stånd och redan beslutat en provisorisk budget för ett par månader. Men med dessa tvenne månader torde väl äfven frojden vara slut, ty polackarne låta redan höra sina anspråk: de vilja ha betaldt för att de gjort tyskarne en tjenst. Dessa anspråk synas gå ut på ungefär detsamma som czechernas fordringar, hvarför de troligen skola komma att möta ett så ursinnigt motstind af tyskarne, att de polska riksrådsmedlemmarne sannolikt skola följa sin gamla strategi och utträda ur riksrådet, då detta återigen skall vara inkompetent och en ny villa måste inträda, hvilken skall bli! värre än någon förut, emedan efter den betan hvarken czecher eller polackar mera skola ge vika, utan oåterkalleligt fordra den utvidgade sjelfstyrelse och det erkännande af sina nationaliteters likställighetsrätt, hvarpå de ej utan skäl göra anspråk. Aro tyskarne förståndiga, så göra de naturligtvis nu eftergifter för polackarne, hvilket alltid skall vara för dem beqvämare, än om det gäller att gifva efter för ozecherna; men deras föregåenden gifva icke anledning att hoppas en dylik nykterhet i uppfattningen. De jolska organerna uppställa sina landsmäns önskningar i afseende på Galiziens förbållande till Österrike på ungefär följande sätt: 1. En ansvarig polsk regering för den politiska förvaltningen, justitieväsendet, landets finansor och undervisningefrågor; 2. Utvidgning af den polska landtdagens befogenhet i de saker, som tillkomma landets verkställande myndighet; 3. Bildandet af ett inskränktare riksråd för de tyska proviserna med uteslutande af nolackarne.