sina farhågor, och det är väl möjligt, att en helsosam reaktion skall inträda som vill rensa Augiasstallet. Äfven predikanterna börja nu att sysselsätta sig med den vigtiga saken. Så har en pastor Sell vid metodistkyrkan i Newyork hållit en predikan, hvilken väckt ett stort uppseende, emedan predikanten deri tager bladet från munnen och visar hvar sak i dess rätta ljus. Han yttrade bl. a. följande: Man är öfverallt vittne till bedrägerier, i det offentliga lifvet, i det privata lifvet, i handeln, kort sagut, öfverallt. Vinningslystnaden har gripit alla och tillochmed undergräft rättskaffenhetens grundpelare. Det är dagens tendens att blunda, när det gäller handlingar af de män, som riktat sig genom att plundra det allmänna. Hvar och en vill bli rik, och det till hvad pris som helst. Detta är hufvudorsaken till den allmänna demoralisationen. Rikedom ger makt och inflytande. Ettersom det ej finnes någon aristokrati inom landet, kan man endast på rikedomens guldvåg ernå en hög ställning i samsundet. För att lysa inom det amerikanska samfundet måste man ha kuskar i livre, betjenter, praktfulla möbler och dyrbara smycken. Det har dertör gått så längt, att det för många tyckes vara den högsta äregirighets mål att förvärfva de medel, som kunna tillfredsställa deras lust att bära i dagen sin svindel. De förut ofta omnämnda bedrägerierna i Newyork bilda verkligen härtill en illustration. Man har der anställt rättegång mot åtskilliga personer, hvilka på falska räkningar emottagit penningar af stadens embetsmän och derefter delat dem med dessa eller deras Ring. En af dessa bedragare är en mr Ingersoll, hvilken under åren 1869 och 1870 emottagit ej mindre än 24 millioner svenskt för möblering af staden och staten Newyorks embetsrum. Han har nu stämts, och i stämniogen förklaras det, att de at honom leverade möblerna icke på långt när motsvara i värde de afgifna räkningarne. Så t.ex. säges en räkning å 6 millioner svenskt endast representera saker till ett värde af blott 400,000 rdr; en annan räkning för snickeriarbeten upptog 4,800,000 rdr, under det att de värderade varorna endast skattas till 400,000 rdr; en tredje räkning för exercisrum, upptagen till 5,600,000 rdr, representerade ett värde af blott 400,COO rdr. Stämningen säger, att Ingersoll erhöll dessa papper i samråd med stadens tjenstemän, hvilka sedan delade med honom. Äfven mayorn Hall förklaras ha varit häri delaktig. Då man derför begärde, att jemväl han skulle dragas inför rätta, ville likväl rätten icke medgifva det — af aktning för hans officiela ställning! Man bad honom i stället i en enskild biljett att infinna sig och afgifva förklaring öfver, buru det med saken sig egentligen förhöll. Mayorn (borgmästaren) infann sig verkligen. Domstolssalen var alldeles öfvertylid med menniskor. Mayorn förklarade sig villig att ställa sig inför rätta och erbjöd sig att ställa borgen. Af referaterna vill det nästan synas som att rättens embetsmän bemött Hall med den största aktning, i det de förklarade någon borgen vara alloeles obehöflig. Hopen i salen hurradeför den anklagade, hvilken aflägsnade sig ur salen snarare som en triumtator, än en till mer än tre fjerdedelar öfverbevisad tjuf. I vårt gamle Europa, der embetsmännen dock skola vara så allrådiga och oåtkomliga, skulle sådant vara en omöjlighet; men i Amerika låter det sig göra. Det är också icke massan af befolkningen, som åtalar the Tammany Ring, utan den burgna medelklassen. Den förra har sjelt skapat dessa svekfulla tjenstemän, sem är dess underdåniga slafvar och törstår konsten att besticka hopen, under det att den burgna delen at befolkningen ensam lidit af korruptionen, emedan den åsamkat dem oerhörda skatter, de der hota med att till sist alldeles förqvätva handel och industri samt utarma samfundet. Det kan derför jomväl hända, att de brottsliga tjenstemännen skola till sist kasta sig i massans armar, för att der vinna ett stöd mot de räfst anställande burgna klasserna, hvaraf kan följa en kamp mellan kapitalet och massorna, hvilkens verksamhet och följder ännu icke kunna öfverskådas. Detta skulle kanske icke kunna så lätt läta sig göra i någon annan amerikask stad; men i Newyork finnes, som bekant, en sådan mångd slödder, det lögsta afskum i verlden, hvilket begripligen icke anser sig bundet af några allmänna moraliska lagar eller begrepp, utan blott tjenar dem, som kan bjuda det panem et circenses. Internationales centralkomit i London har under törliden vecka hållit sivt ordinarie sammanträde, hvilket var talrikt besökt, emedan