Konflikter ha åter egt rum i Dijon och Reims mellan den tyska militären och franska befolkningen. De klerikala tidningarne skumma af raseri ötver ett regeringsbeslut, att det kapell, som uppföres i Satorylägret, skall ställas till alla trosbekännares förfogande. Det kejserliga pariserbladet )Ordre meddelar den mycket omtalade skrifvelse, som kejsarinnan Eugenie tillskref ryske ezaren från Iastings d. 13 Sept. förl. år. Densamma har följande lydelse: Sire! Skild från mitt fädernesland, tillskrifver jag i dag E. M:t. Om jag för knappast några dagar sedan, då Frankrikes öde ännu läg i den af kejsaren tillsatta regeringens händer, tagit samma steg, skulle jag i E. M:ts ögon synts tvifla om mitt lands lifskraft. De senaste händelserna återgifva mig min frihet, och jag kan nu vända mig till E. M:ts hjerta. Om jag rätt förstått de af vårt sändebud, general Fleury, insända berättelser, så har E. M:t redan förut tillbakavisat den möjliga tanken på Frankrikes sönderstyckande. Sire! Odet har vändt sig emot oss; kejsaren är fången och förtalad. En annan regering har öfvertagit den uppgift, som vi ansågo det vara vår pligt att upptylla. Jag bönfaller hos E. M:t att använda Edert inflytande, för att, när ögonblicket skall vara kommet, en hederlig och varaktig fred skall kunna asslutas. Måtte Frankrike, hvilken regering det än må ba, hos E. M:t finna samma sinnelag, som Ni under dessa hårda hemsökelser visat oss — detta är den bön, jag ställer till Eder. Jag ber äfven E. M:t hemlighålla detta steg, hvilket Eder högsinnade själ utan tvifvel skall förstå och hvilket minnet af E. M:ts vistande i Paris ingifvit mig. Från England skrifves, att agitationen för nio timmars arbetstid pr dag pågår alltjemt. Nio-timmars-ligan i Sunderland har till om Lördag sammankallat en konferens, för att förmå alla de olika yrkesarbetarne i Norra England att uppträda gemensamt mot arbetsgifvarne. Skulle planen gå igenom, så har man att vänta sig den mest storartade allmänna strike.