kunde ingen arm vara mindre villig att dervid tjena som redskap än den indelta. Liktänkande och i allt väsentligt lika ställd med natiouens öfriga medborgare, eger den gemensamt intresse med dem i dessa institutioners upprätthållande. Den har ådagalagt detta äfven i vårt århundrade, ty 1809 års revolution, som förde Sverige tillbaka från randen af undergåvg, var till stor del indelta armåns verk. Den verkliga friheten hotas i våra dagar kanske mindre uppifrån än nedifrån. La communes despotism måste för medborgaren kännas hika tryckande som en från tronen utgående patriarkalisk inblandning i hans enskilta verkningskrets. Hvar skulle ett sådant välde finna ett starkare motstånd än hos Sveriges indelta armå? Denna eger sjelf något att försvara, och den känner sig derfor solidarisk med de sambällsklasser, hvilka ej hafva annat förbrutit än att de förskaffat sig hus och härd och en tryggad tramtid. På samma gång veta sig emelleruid denna arms medlemmar stå så nära den klass, mot hvilken i det förutsatta fallet deras vapen komme att riktas, att de ej, såsom vi nyligen sett af en krigshär uppvuxen från tolkbeväpniogens breda basis, skulle med kallt blod utan tvingande nöd skjuta ned, liksom oskäliga djur, förvillade broder ur eget folk. Kommer den tid då ett gensdarmeri blir behöfligt i Sverige, skall trohigen vårt folk endast kunna fördraga en sådan institution under den indelta armns form. I de egenskaper, vi nu i korthet antydt, ligger företrädesvis den politiska törtjensten hos en på indelningsverkets utveckling och fortbildning grundad härordning. Med tvekan ötvergå vi till frågan om förslagets militära sida, ty om något ämne blitvie med itver at alla diskuteradt under de senare åren, så är det väl detta. En kort antydan må derför vara tillräcklig. Nutidens krigsföringssätt tager härmassor i anspråk. Regeringens organisationsplan upptog en linie som med ersåttningstrupper och rekryter uppgick, lågt beräknadt, till 156,000 man, samt en Ålandtstorm?, hvars första uppbåd innehållande alla vapenslag organiserade i taktiska enbeter steg till 62,000, medan det andra närmast för ortförsvaret afsedda uppbådet beräknades till 82,000 man. Armser på ett eammanräkradt belopp af 300,000 svenska män skulle säledes i den yttersta farans stund stå beredde att kasta inkräktaren tillbaka i det haf, hvilket han lyckats öfverstiga. Folket kan fordra att de medborgare, hvilka ega till uppgift att värna landet, skola vara tullt vapenöfvade så att de med tillförsigt och hopp om tramgång kunna gå sitt värf till mötes och ej förgafves behötva offra sitt lif. Den öfningstid som vår nuv. organisation anser för detta ändamål tillräcklig för de värnpligtige skulle efter regeringens förslag tredubbias, under det att stammen något förökad till sin numerär, men mycket förökad till sin duglighet skulle qvarstå. En bland de största förtjenster hos förslaget är vidare dess elasticitet. Många och olika äro de anledningar som kunna framkalla en mobilisering. Vi höra visserligen ej till deras antal, som tro på möjligheten at expeditioner till Syrien e. d.; men helt och hållet inom omöjlighetens område ligger det väl icke, isynnerhet vid den snabba utveckling, hvari folkrätten är stadd, att i en framtid det kan bli hvarje kulturstats pligt att med sin kontingent bidraga till att denna rätt ej må ostraffadt trampas under fötterna. I sådant fall föreligger en uppgift uteslutande för vår ständiga arm, och häri finnes en medverkande orsak till att denna ej må bestå blott af kadrer, utan ätven af stam. Ett törsvarskrig, utkämpadt utom rikets gräns, har den mindre krigssoten till sin naturliga uppgift att utföra. Andra kombinationer kunna framkalla användandet af den större krigsfoten, till dess slutligen, såsom ofvan nämnts, vid den stora öfverhangande faran nationons alla vapenduglige medborgare stå rustade såsom en man. För alla tänkbara olika krigsanledningar eger systemet ock sin särskilta anordnirg. Om detta armeförslag. hvars hufvuddrag vi nu i korthet tramkallat i erinringen, yttrade oppositionens nominelle chef att det vunnit blott tå sakkunniges bifall. Vi våga ej bestrida verkligheten af den personliga erfarenhet, som representanten för Ljunits och Herrestad sålunda äberopar. Men vi hemställa till den värde grefven, huruvida han ej sökt sin sakkunskap uteslutande i de skånske stallen, eller hos de trappdansare han kunnat möta i sidotrapporne till konungens slott, eller ock hos de tvenne politiserande militärer inom Andre kammaren, hvilka tro sig kunna spela en Cuanzys och en Faidherbes roll, när de, med förbigående af dessa mäns krigiska bedrifter, söka efterhärma deras tal inom riksförsamlingen. Väderlekstelegrammet af gårdagen från pariserobservatoriet till härv. handelsförening angifver mycket höst barometerstånd samt