mimi nd 0W—: : TE nyfikna och så andra truppen anförd af kapt. Kilman, med regements-trumpetaren handl. Er. Wesslau tjenstgörande som adjutant, båda till häst, så musikkåren och slutligen truppen. Båda kårerna äro företrädda at sina resp. standarförare. Stor defilering omkring torget, musikkårerna blåsa hvar och en sin behagliga melodi, hästtramp, vapenskrammel och högljudda kommandoord, torget packadt af folkmassor, en kopia i smått af dagens stora händelse: Versaillertruppernas intåg i Paris, men lyckligtvis utan bomber, granater, petroleumsutgjutande furier och ursinnigt slagtande. Ty vi befinna oss i vårt lugnb, älskade sädernesland, ej i det olyckliga, sönderslitna Frankrike. Borås-obelisken är ingen Vendöme-kolonn och dertöre står han orubbad qvar, litteratören vid hans fot är ingen ursinnig Henri Rochefort utan en beskedlig kronikör, derföre får han stå qvar och blir bjuden på sexa hos Söderströms istället för att få krypa i kurran, han kan bereda sig på ett gladt Jif under några timmar istället för en qvalfull död af egna landsmän. Som man ser kan det ibland vara mycket mycket trefligare att befinna sig i Borås än i Paris. Så der omtrent kl. 29 ge vi oss i väg till Söderströms, mera pompöst benämndt IIotell Borås. Den vackra trädgården är festligt smyckad med mångfärgade flaggor och vimplar. Öfver stora ingången är Sveriges vapen, tre kronor, anbragt och från verandans tak svaja de olika föreningarnes flaggor. Stora trappan är prydd med friska guirlen ler af grönt och tjenstgör som talarestol. Midtför densamma, nere i trädgården, hvilar en kolossal ankare, målad i gult, med inskriften: Skarpskytte-Punsch, i blått. Rundtomkring i alla gångar äro bord med glas och tillbehör placerade. Skarpskyttarne, som vid defileringen på torget, visserligen sågo hurtiga, men törbålt dammiga ut, presentera sig nu sintvättade, finborstade och med skinande hvita löskragar försedda, och det enda synliga spåret af tältlitvets strapatser är den friska bruna hy, som så väl kläder ett manligt ansigte, helst när detsammas egare, som nu, är iklädd uniform. På estraden till ett af lusthusen sitta Göteborgskårens trenne marketenterskor, hvilka vid defileringen bildade ett eget led, hvilket led måhända ådrog sig den största uppmärksamheten at alla. Det är ståtliga ungdomliga qvionofigurer, raska flickor, hvilka förträtfligt uppbära den smakfulla uniformen och trotsa fal lifvets vedermödor. Solguden har som artig kavaljer ej brynt rosorna på deras kinder, endast forlänat dem en högre, liflullare färg. Men våra artiga värdar bedja oss nu titta in i hotellets stora matsal, der långa bord erbjuda en riklig kallsexa, plus öl och aquavit, hvilket allt synes väl smaka de unga krigarne. Sämja ger rum, och oaktadt c:a 500 personer i detta ögonblick tränga omkring borden, behöfver ingen riskera att ej få aptiten tillfredsställd. En trumpetsignal smattrar och skåltalen börjas. Bland dessa gör isynnerhet litteratören, medarbetaren i ÅBorås Tidning, hr Albert Rydins vältaliga framställning af skarpskytteiden och dess betydelse, slutande med ett hjertligt Åvälkommentill gästerna, ett mycket godt intryck. Talaren applåderas och helsas med hurrarop. Under några timmars tid rådde nu i den vackra parken, öfver hvilken månen hängde som en kolossal kulört lykta, detta glada möteolifF som är så egendomligt för våra nordiska förhållanden. Bekantskaper knötos och brorskålar druckos i oändlighet, i bersåeraa skymtade luftiga och mångtärgade damtoiletter, ty i Boråg hade man allmänt kommit på den förnuftiga tanken att aflägga drottningssorgen. Sång och musik omvexlade med hvarandra, dervid den oförbränneliga Göteborgsmusikkåren naturligtvis icke försummade sig; öfverallt glädje och munterhet, men sansad glädje, munterhet utan skoj, och derigenom blet också denna fest, åstadkommen genom subskription inom Borås samhälle, en af de värdigaste och minnesrikaste, hvari vår skarpskyttekår haft tillfalle att deltaga. Det lider mot midnatt och grupperna kring borden glesna alltmer, man längtar efter bvila och finner den snart i utmärkt väl ordnade qvarter, ytterligare ett prof på värdarnes för tänksamhet om sina gäster. Ännu höres dock glam och ljuda sånger från hotellets inre, och vid glasens klang talas der idel vänliga ord. Månen tittar så fryntligt in genom rutan, nyss bleknade han, då han såg allt det elände som menniskohatet, brodermordet anställer i verldens skönaste stad, då lågorna från palatser och trefna hem stego upp till honom jemte ljudet af offrens klagan och mördarnes förbannelser, nu småler han, ty hvad han bär ser är en vänskapens oskrymtade fest. Då berättaren redan kl. 6 Annandag Pingst på morgonen anträdde återresan till Göteborg, kan naturligtvis här iogen redogörelse ifrågakomma för kårernas samlif sagde dag. Man skulle då lätteligen kunna råka ut för samma missöde som en ärad kollega, hvilken vet att omtala; hurusom skarpskyttekårerna Pingstdagen intogo frukost Borås, under det att detta i sjelfva verket egde rum något öfver en mil derifrån. Af det ofvan anförda finner man äfven att skarpskyttarne först sagde dag på oftonen inkommo till Borås. Innan vi afsluta kapitlet om skarpskytRP TR Fe