befordrade en revolterande skandalpress i Paris och sjelf satte sig i spetsen för densamma, då han fick tillåtelse att återvända bem, sålunda ganska mycket bidragande till de händeleer i våra dagar, som så hårdt drabbat Frankrike. Andemeningen i brefvet skall väl vara den, att han, en fiende till dödsstraffet, protesterar, emot dettas tillämpning på kommunisterna; men huru han kan protestera emot. att en hederlig regering utvisar eller häktar sådana personer, som de hvilka föranledt mord, mordbrand, stöld och andra skändligheter, är obegripligt. Hugos bref vittnar om den förvridning i tankegången, hvartill denne begåfvade diktare kommit. Också har Indp. belge, som återgifver Hugos skrifvelse, reserverat sig emot densamma, sägande bl. a.: En nation hedrar sig sjelf, genom att lemna asyl åt de besegrade ur alla partier; hon skulle bölja sig med skam, om hon öfverlemnade dem åt det segrande pöartiets hämnd. Men just derför att donna asylrätt är för oss helig, vilja vi icke att man skall kompromettera den, genom att utsträcka den till dem, som äro den ovärdiga. Det är derför, att den i det menskliga samvetet har sin helgd, eom vi af densamma icke vilja göra en tillämpning, mot hvilken det menskliga samvetet skulle protestera. Må man icke misstaga sig: den dag då det skulle bli faststäldt som grundsats, att man under politikens mask kan göra sig försäkrad om strafflöshet för mord, plundring, mordbrand, kränkning at religionen, kortligen, för alla de mord, som Kommunens män begått, utan att ens ha till ursäkt hoppet om att kunna skaffa seger åt en god eller dålig ide — den dagen skulle asylrätten för de besegrade politiska männen försvinna ur nationernas lagbok, och detta med folkens eget bitall. Äfven Italien har uppträdt och för sin del uttalat sin dom, i det att inrikesministern på bjudit allvarliga åtgärders vidtagande mot de flyktingar från Frankrike, hvilkas legitimationsbevis icke är tillräckligt. Detta artar sig alltmera till en international förbannelse öfver parisermissdådarne, hvars skärpa ingen Victor Hugos skymningssonett skall mildra. En korrrep. till ÅIndp. belge skrifver från Paris bl. a.: Skulle ni väl tro, att dessa vilda banditer, somliga dolda bakom persienner, andra i källrarne eller kakelngnsvrårna, skjutit på de förbigående, män eller qvinnor, som vågade sig ut på gatorna. Ensamt i Madeleineqvarteret har mer än tretio dylika mord töröfvats ... Det säges, att man i general Dombrowskis rum i Passy funnit bref och papper af mycket stor vigt, icke allenast revolutionära, utan äfven afssendo -Internationala Arbetareföreningen. I ett annat bref till eamma tidning, från Versailles, skrifves d. 25 d:s. Det är ett förfärligt slagtande i Paris. Insurgenterna ha slagit kokande olja öfver hufvudet på våra soldater. Dessa, som bragts till raseri, göra ej mera några fångar. De, som alltsedan i går anlanda hit, äro män och qvinnor, hvilka gripits i han grerter, der man slåss, men icke med vapen i Madeleinekyrkan (som icke är uppbränd, men mycket skadad) är full. med lik Färror med stympade lik köras mot föstningsverken i trakten at Passy, kastas i löpgrafven och betäckas i all hast med jord; då Versaillertrupperna kommo in, funno de, öfvergifna på vallarne, liken efter de män som dödats under bombardementet. Under eldavådorna i går flögo halfbrända papper omkring i luften. En af mina vänner grep sälunda i flykten, i Boulognerskogen, ett stycke af en banknote. Ernest Renan, som fått i uppdrag af undervisningsministern att undersöka de olika monumenten i Paris, berättar: Nationalbiblioteket, Mazarinbiblioteket, Institutets palats äro räddade, men jag har i dessa byggnader tunnit petroleumskar och brännbara ämnen, inneslutna i rör och för någon tid sedan an ordnade öppningar, hvilket bevisar, att de nu begångna brotten blifvit för längesedan beslutade. — Renan berättar, att qvinnor lörklädda till sjömän spruta petroleum in i borgarnes hus. Det är på det sättet, som Rue Royale och Rue du Bac blifvit antända. En adjutant hos amiral Pothuau berättar mig, att petroleumskar äfven stodo färdiga i sjöministeriet, fastän Kommunens egna sårade till en del befunno sig i denna byggnad. Thiers och Jules Simon ha sjelfva varit i Paris, dit de skyndat med undsättning till Louvrens räddande. Thiers var under denna resa ifrån Sevres till Trocaderon föremål för sympati af befolkningen. hvilken rusade i hans väg, för att helsa honom. Muset och biblioteket i palatset Luxembourg äro orörda; men det är ett underverk, för hvilket man kan tacka våra truppers snabbhet och ifver, ty det hade beslutats, att alla den franska skolans mästerverk skulle förstöras. Petroleumsfat hade lagts i midten af Muscets salar; Kommunens delegerade ha sett dem; detta är ett faktum, som ej kan föras. Till hvilken moralisk degradering ha vi sjunkit? Jag var i går här i Versailles vittne till ett antal fängars ankomst, hvilka eskorterades af afrikanska jägare. En af fångarne utgår ur ledet, men drifves rillbaka med sabelhugg at en soldat; dennes häst stegrar Big och slår af ryttaren, sora omedelbart rusar på fången och ger honom ett sabelhugg i hutvudet: den halidode fången mördas af folkmassan, som trampar ihjäl honom. Ingen protest häremot har gjorts. Hr Ratisbonne, redaktör af -Journal des Debats, som i går vågade att höja sin stämma, blef arresterad och förd i fängelse at en gensdarm. Hopen följde honom, kallande honom kommunist. Återeröfrandet af Paris,