FIIALAAkäkä 93 dan lidelse. nue Den under belägringen hopade ammunitionen bas tillräcklig för att länge underhålla deras eld, j ket n den icke förslösades. Kommunens generaler, och stän inga Moltkar, insågo, att besittningen af Mont fra nlerien var för dem at största vigt. De sökte att fra emaktiga sig det. Försök till mutning och köpagning gjordes. Kommunen anklagar medborgaren ullier för att ha varit orsaken till, att affären isslyckades; medborgaren Lullier svarar med att dallå ut sina kamrater (och utmana Cluseret). Det r otvifvelaktigt, att insurgenterna framskjutit sina ;rposter så långt som till Rond Point vid Courbeoie, hvilken de besatte till betydande styrka under anonerna från fästningen, hvilken de synbarligen eredde sig till att kringgå eller bemäktiga sig. Då og Versaillerarmns förtrupp, Söndagen d. 26 Mars, sourbevoie och dref insurgentbataljonerna framför ig ända till Maillotporten. Versaillertrupperna voro cke tillräckligt starka för att kunna genast besätta e ställningar, de tagit; de drogo sig tillbaka, och öljande dagen skedde den beryktade sortie en nasse af insurgenterna, hvilka, snart skingrade, emnade landet öppet för att skydda sig bakom hufudstadens vallgördel eller under bastionernas kaloner. Sedan den dagen har franska armen icke ikit tillbaka; den har tvärtom ryckt framåt på flera junkter, medan den långsamt men säkert befästat in ställning. I söder besatte den Meudons höjder, hatillonspjatän, Fontenay-aux-Roses och lIaye, utträckande sin högra flygel mot Vitry ända till ytersta gränsen af den neutrala linie, som skiljer den från preussarnes framskjutna poster. Betydande trupmassor samlas på denna sida. Jag vill förklara eder orsaken härtill. I vester besatte Versaillerarmen höjderna vid S:t Cloud, Mont Valerien, der de skyndade att bestycka batterierna, samt Courbevoie med dess redout och platsen framför Neuillybron, hvilken måste till hvad pris som helst försvaras, för att hindra insurgenterna från att spränga den i luften. Å andra sidan var det lika önskligt för kommunens ledare att återtaga Neuillybron, för att kunna spränga den. Detta förklarar den vilda kampen på gatorna i denna förstad. Det var å båda sidor nödvändigt att taga husen, ett och ett, och i denna fönsteroch barrikadkamp äro nationalgardisterna lika skickliga som de gendarmer och ga des de Paris, med hvilka de ha att göra. Fastän insurgentgeneralernas depescher skildra hvarje dags arbete som en afgjord seger, ha de icke det ringaste lyckats i att, såsom de skryta, drifva ut Versaillersoldaterna. Den ena dagen uppslå de plakater på murarne i Paris med tillkännagifvande, att de skola om natten vara på bron; följande dagen underrätta de om, att de blott äro några hundra alnar derifrån; två dagar senare befinna de sig, men alltjemt framryckande, nära 1,000 alnar derifrån. Detta sätt att retirera på den terräng, öfver hvilken de rycka framåt, såsom det uppgifves i depescherna, ötvergär allt af detta slag, som till vår uppbyggelse offentliggjordes under belagringen. Jag tror ej att någon, vare sig regelbunden eller upprorisk, regering berättat sådana oförskämda lögner som denna Kommuuregering!Emellertid är det af vigt, att Neuilly, långt ifrån att ha blifvit återtaget af insurgenterna, nu är (till en del) starkt besatt af Versaillertrupperna såsom ett slags brohufvud. Sedan man väl gjort sig försäkrad om denna öfvergång öfver Seinen, var det nödvändigt att ätven skaffa sig en annan. Detta gjorde marskalk Mac Mahon, i det han d. 17:de på morgonen angrep As nicres. På denna sida höllo insurgenterna ej allenast Asnicres besatt, der jernrägsbron ännu finnes, utan de hade äfven förskansningar af barrikader ända bort till Colombes, försvarade af mitraljöser, några stora marmkanoner och några 7:punuingar från ett vid Chateau Bcon placeradt batteri, samt några pansarklädda jernvägsbatterier, hvilka ilade fram och tillbaka på jernbanan. Från närheten af bron beströko dessa kanoner Courbevoie och i hela dess längd ön La Grande Jatte, der insurgentgeneralerna påstodo sig ha kringrännt 2000 gendarmer, hvilka de senare Åsläppte. Det var af vigt att befria Seinen och Courberoie från detta grannskap; det var särskilt at vigt att komma i besittning at Asnicres för att, som sagdt, erhålla en andra position, der man kunde på denna sida gå otver Seimnen. En tredje öfvergång kan, om nödigt är, fås längre ned nära St. Ouen. Asnieres togs fort. Några Versailler-mitraljöser, placerade till höger om insurgenternas förskansningar, tvungo dem att öfvergitva dessa. Kulor regnade ned öfver flyktingarne. Nederlaget var ett motstycke till det vid Chattillon. Men här möttes insurgenterna af Seinen, och deras pontonbro blet otillräcklig för att föra dem öfver. Nationalgardisterna rusade huller om buller ned på den, några föllo i floden, de flesta skreko som vanligt, att de voro bedragna. Detta intagande af Asnieres utfördes så snabbt, att angreppet icke blef bekant i Paris, förrån det redan var för sent att skicka förstärkningar. En bataljon, som kom fram till högra stranden, blef illa emottagen från den venstra och måste snart draga sig tillbaka, ingaJunda i god ordning. Dess reträtt var tillochmed så våldsam, att den ryckte med sig en aunan bataljon, som toljt efter. Ett försök att hejda den gjordes vid Asnicres-porten, men många passerade igenom denna och spredo oro i de öfre distrikten på högra stranden. De bataljoner, som ledo mest, voro de från Montmartre och La Chapelle Antalet döda, sårade och fångar angifves till 600. Utan att förlora en minut, förskansade Versaillertrupperna sig starkt på höjuerna vid Asnitres och uppställde vid Chateau Becon, alldeles midt emot byarne Courcelles, Levallois och Champerret, ett starkt batteri, hvilket håller i schack insurgentbatteriet i hörnet af Levallois kyrkogård, på vestbanans jordvall. Detta befästningsverk hade byggts och bestyckats under belägringen och dominerade centrum af halfön Gennevilliers. Denna halfö är nu helt och hållet i Versaillerarmåns våld, hvilken återställt bron vid Bezon och kan midt emot S:t Ouen komma nära intill den preussiska armåns förposter. Sålunda är cerneringsstyrkans haltcirkel fullständigad från öster till vester; eftersom tyskarne hålla den andra hallcirkeln besatt och ätven framskjutit offensiva verk mot murarne, kan stadens cernering när som helst fullständigas, om de båda regeringarnes chefer så önska. Under ue sista 48 timmarne har ett rykte varit gängse härstädes, att en öfverenskommelse i denna riktning träffats mellan regeringen i Versailles och den i Berlin. Enligt min tanke, är denna nyhet icke sann. Verkställande makten i Versailles kan icke bestämma sig för att en andra gång åsamka Paris hungerns fasor, utan att åtminstone derom underrätta de innevånare, som icke anslutit sig till regeringen, och gifva dem tid att lemna staden. Men med sådana bofvar som de, hvilka styra Paris, skulle denna utvandring vara omöjlig och kunde bli signalen till förfärliga massakrer... För att påskynda utgången, säges Thiers vilja, att ett angrepp skall göras samtidigt på flera punkter. Kommunens trupper, som redan äro slagna och modlösa, skulle då tvingas att genom splittring försvaga sig ännu mera, och man skulle kunna ha en säker utsigt till att kunna snabbt rycka ini Paris på tre punkter af fyra. Tvenne af de valda punkterna skola vara vid porten S:t Ouen i vester och Charenton-porten i öster. Eftersom dessa båda punkter ligga midtemot högra Seinestranden, hvilken ännu innehafves af tyskarne. och vallgördeln icke blifvit på denna sida tad lik reg och är Jo ge de mu sin lar att sal tve att sk mi Su m: — — — — 2— —