na samt betäckta med dam och smuts. Ett smutsigt lakan tjenade till svepning och låg utbredt öfver fötterna. Tvenne karlar, den ene beväpnad med en yxa, den andre med en sabel, höllo vakt vid liken. Då de varit utställda så lång tid, att läkarne förklarade förruttnelsen kunde bli farlig, beslöt man omsider att begrafva dem provisoriskt. På Montmartres höjder finnes en liten skräpig, afsides liggande begrafningsplats, hvilkenfunder de sista tretio åren? ej begagnats. Här fingo tvenne dödgräfvare befallning om att nedlägga liken, hvilket skedde utan något slags religiös ceremoni. Så slöto tvenne bagafrade och framstående män ett långt och bragdrikt lif. Från Berlin skrifves d. 25 d:s, att Frankrike icke gjort inbotalningen af d. 23 förfallna första delen af krigsskadeersättningens första milliard, till) ett belopp af 36 mill. thaler. Franska regeringen har begärt fjorton dagars anstånd med betalningen, hvilket beviljats, emedan man, så länge någon utsigt finnes till återställande af Thiers myndighet, i alla händelser icke har något skäl att försvåra densamma. Deremot har man å tysk sida sett sig nödsakad att vidtaga vissa försigtighetsmått, hvilka närmast bestå af de desarmerade batteriernas bestyckande på nytt och i truppsammandragningar norr och öster om Paris. Engelska, ryska, österrikiska och italienska sändebuden samt största delen af den amerikanska legationen har flyttat från Paris till Versailles, för att dermed visa sin sympati för Frankrikes lagliga regering. För att göra alresan så i ögonen fallande som möjligt, företogo diplomaterna färden i sina galavagnar. Le Soir, Gaulois, Moniteur och Figaro ges numera ut i Versailles. Häktningar i massa ske dagligen i Paris på kommunregeringens befallning, hvilken regerar med blodröd näfve. Bland de personer, som dödades vi massakern på Vendömeplatsen, anföras, förutom de nämnda, äfven skriftställaren Jollivet och vicomte de Molinet. Antalet af Orläanisternas anhängare växer med hvarje dag i Paris. Hvad som under sakernas närvarande ställning i Paris förefaller särdeles egendomligt, är — skrifver en korresp. — den omständigheten, att anhängarne at de båda partierna bo i flera stadsdelar mycket spridda, hvarför det ofta händer, att den ena gatan är bebodd af anhängare af la commune, den andra af Versaillare, ja, det händer ofta, att halfva gatan tillhör de förra, den andra hälften de senare. Under sådana omständigheter kunna förskräckliga saker tima, ifall en törsoning icke inträder. Herrarne i Hötel de Ville proviantera friskt. För några dagar sedan drefs en hel bjord får ditin och ett par dussin vinfat inlades. Naturligtvis lefver upproret på hufvudstadens bekostnad, och om det saknar lifsmedel eller penningar, så taga blott de beväpnade och modiga ifrån de obeväpnade och fega. Det bekräftar sig icke, att direktören för teatern Porte S:t Martin, Raphael Felix, blifvit dödad. En mängd bonapartister befinna sig i Ostende, såsom marskalkarne Bazaine och Leboeuf, generalerna de Wimpffen, Castelnau, Fleury, br de Persigny, prins Lucien Bonaparte, Pietri, Raimbaut etc.