— — för två präktiga brasor i dender kalla grafven. Derefter gäfvo samma vänliga händer mat och vin åt henne; hon fick höra tröstande ord, och allt gjordes för hennes vederqvickande. Ja, sir, det var mitt lif han räddade, och mr Coventrys äfven; jag kan derföre ej tåla att höra ett ord emot honom, isynnerhet nu då jag står och betraktar hans fattiga smedja och hans ugn som ni föraktar; men jag tillber dem och välsignar dem, och det skulle ni äfven göra om de hade räddat ert lif, (Forts.)