zo de preussiska statsmännen kunna föra sina wmeer till segrar och smeka allmänheten med len krigiska triumfens sötma, skola de väl vehålla öfvertaget; men sedan skall kampen levereras mellan borussianismen och det tyska olket. Men äfven Frankrike skall hafva sig ett strängt inre arbete förelagdt, för att kunna återvinna den styrka, som ännu en gång skall höja det till rangen af Europas främsta nation. Må vi hoppas, att olyckornas öfvermått endast skall öka nationens spänstighet till utveckling frihet och ljus! Om tillståndet i Paris skrefs d. 18 Febr. till,Times: Här råder stor brist på lokala nyheter. Emellertid förändras likväl stadens utseende med hvarje dag. Främlingarne börja åter att finna väg till Paris såsom i forna dagar; boulevarderna äro om efterm. så uppfyllda med menviskor, att man nästan icke kan komma fram, och åkdonens mängd växer i otrolig hast, under det att stängda butiker redan höra till undantagen. Det tillkannagifves, att vi redan nästa vecka skola fullständigt förses med gas; det mörker, som ännu påminner om belägringen, skall således försvinna. På Gaite-teatern skall uppföras ett melodrama ÅParis belägring; det säges, att förf. räknar på, att stycket skall skaffa fulla hus i minst fyra månader, eller lika länge som sjelfva belägringen varade. Det är i sanning en lycklig gåfva at försynen, att personer kunna taga sina olyckor så lätt. För hvar och en, som lefver i Paris, är det lätt att förutse, det en stor mängd innevånare skall bli dragen med i den finansiella ruinen. Vi stå blott vid ingången till de katastrofer, som ofelbarligon måste tölja på denna sociala och kommersiela ödeläggelse. Det kejserl. hofvets glans och skimmer, hvilket som ett ljus drog alla Europas myggor till Paris, för att de skulle kunna få sina vingar svedda, har nu försvunnit, och tusenden skola bli invecklade i kejsardömets fall. Hela gator af palatser stå nu tomma och skola helt visst endast bli fylda till en del; hushyran antages skola sjunka ned till hälften. Vare sig att vi få anarki eller monarki, skall Paris förlora sin dragningskraft för Europas flaneurs och cocodettes. Det är ett misstag, om man tror, att befolkningens lidanden äro slut med belägringen. Mänga tusen arbetare ropa på bröd eller arbete. Af läkare har jag erfarit, att en koppepidemi af mycket elakartad beskaffenhet ännu alltjemt är i tilltagande. Londonerkomiten för understöd at de nödlidande parisarne har under de sista veckorna utvecklat en storartad och gagnelig verksamhet, om hvilken Times korrespondent i en skrifvelse af d. 19 d:s meddelar närmare enskildheter. I alla stadens arrondissementer äro utdelningsbyråer upprättade, hvilka äro ställda under de franska myndigheternas förvaltning, men många klagomål ha inlupit öfver att utdelningen varit mycket ojemn. I ettarrondissement utdelades sålunda 500 gram kött och fläsk till de nödlidande, då deremot de fattiga i närgränsande arrondissement blott erhöll 33 gram. Utom kött utdelades isynnerhet socker, salt, ost och skorpor. Times--korrespondenten skrifvor: IIufvudupplaget finnes i Nordbanans station. Härifrån begat jag mig till hr Moores (en af de engelska kommissionärerna) upplag, hvilket kunde skönJas af den stora queue som bildat sig omkring den till ett antal af 2000 nödlidande. De bestodo uteslutande af qvinnor och barn. Männer hade på grund af sin våldsamhet förbjudits att sälla sig till den. Många af qvinnorna som stodo i slutet af queuen, hade tagit stolar och korgar med sig, beslutna att invänta sin tur. För att komma först till stället hade redan qvällen förut en mängd qvinnor ditkommit med sina stolar, på hvilka de tillbringat natten under bar himmel, i det de tid efter annan aflöstes af bekanta, hvilka intogo deras plats, medan de sjelfva sökte njuta en kort hvila. Hvarje qvinna, som inkom i utdelningslokalen, höll fram sitt förkläde, hvaruti hon fick kött, skorpor, mjöl och ost, hvarefter hon helt förnöjd försvann genom en motsatt dörr. På så sätt utdelades dagligen 1800 rationer. Quartier Latin var en dylik utdelningslokal, hvarest trängseln befanns vara lika stor. Nöden har stigit på grund af den omständigheten, att regeringen numera inställt utbetalningen af 45 sous dagligen till de gifta männen i Paris, och att de arbetande klasserna nu äro hänvisade till egna hjelpkällor vid en tid, då det är så svårt att få arbete. ÄAÄnnu värre är det med de samhällsklasser, som under belägringen blifvit födda på statskassans bekostnad och vants vid lättja, så att de knappast mer vilja emottaga arbeten, som erbjudas dem. En fransk köpman ämnade sålunda ånyo öppna sin fabrik med 300 arbetare och bjöd dem 12 fres om dagen, men endast 45 anmälde sig. För ögonblicket finnes ingen brist på lifsmedel i Paris; man kan tvärtom säga, att torg och hallar äro öfverfyllda med kött och grönsaker till icke öfverdrifna priser, som ytterligare falla med hvarje dag. 15,000 oxar, lika många får, 3000 kor, 4000 svin, utom ofantliga qvantiteter af preserveradt kött, fläsk, ost, mjöl, saltad och färsk fisk, ha blifvit införda. Ett tecken på öfverflöd är det ock att man hos hökare kan få köpa 50 salta sillar för 2 fres. En ännu mer trängande fråga för köpmannen är, huru han skall få de 2 francsen. Om londonerkomiten ville sända pengar istället för lifsmedel, skulle dess menniskovänliga handling utan tvifvel blifva verksammare och lättare att genomföra. Ännu i dag är vägen från Calais till Paris öfverfylld af provianttåg, hvilka blott långsamt kunna komma till staden, emedan jernbanorna alltid främst fästa afseende vid de militära fordringarne. Paris proviantering synes nu vara fullkomligt reglerad. Hvilka enorma qvantiteter af lifsmedel som endast på nordbanan från den 3 till den 14 Febr. fördes till Paris framgår lätt af följande sammanställning. som man gjort i parisertidningarne: 107 tåg med 8948 waggoner ha inom 11 dagar blifvit expedierade till Paris; dessa innehöllo 12,915,004 kilog. mjöl, 533,688 kilog. ris, 1,896,897 kilog. biscuits, 1,305,955 kilog. saltadt kött, 2,532,469 kilog. diverse varor, 537,534 kilog. fisk, 8658 styck. boskap. I sjelfva verket kan man redan nu i Paris lefva billigare, än i Versailles, hvarest priset på litsmedel så stegrats, att till och med de tyska officerarne icke kunna lefva på sina tillökade lönevilkor af 15 fres om dagen. På ön Corsica har man naturligtvis varit