med uppskjqu!as 1 2 månador, emedau 11910 Tyskland skall anlägga sex veckors sorg efter alla dess i striderna stupade söner. Underhandlingarne tyckas hafva, såsom vi förut sagt, hufvudsakligen utdragit på tiden med afseende på Metz öde. Thiers skall ha erbjudit ytterligare ända till 1 milliard sves, om man å tysk sida ville afstå ifrån sin fordran på denna fästning, men förgäfves. Den hotade ställning, hvari Frankrike härigenom kommer, hafva vi redan betecknat. De tyska statsmännens oböjlighet i denna punkt skall göra hvarje tanke på en försonlig utjemniog mellan den franska och den tyska nationen omöjlig. Thiers väntades med de öfriga franska fredsunderhandlarne till Bordeaux i går, der de skola söka att vinna nationalförsamlingens bifall till fredsvilkoren. Alla de röda republikanerna och äfven de få kejserliga deputerade skola naturligtvis motsätta sig denna förödmjukande fred. Men det moderata partiet är, som bekant, så långt öfvervägande, att detsamma, som ledes af Thiers, utan tvifvel skall antaga freden, så hård den än är. Derefter skola de tyska trupperna skyndsamligen återvända till Tyskland, med undantag af dem som skola hålla Elsas och Lothringen jemte de fasta platserna i Frankrike besatta. Dessa senare trupper äro redan utsedda, så att hemmarschen kan af de andra genast anträdas. Samtidigt skola äfven de såsom krigsfångar i Tyskland befintliga franska officerarno och soldaterna hemföras till sitt sosterland, der armen kommer att i sin helhet genast upplösas, för att fullständigt ombildas. Huruvida denna ombildning kommer att ske efter preussiskt eller schweiziskt möster, känna vi ännu icke. För det senare svärma några republikanska idealister. Troligast är väl, att den preussiska armorganisationen blir, ehuru i en något mildrad form, mönstret. Med fredens afslutande upphör äfven Napoleon att vara krigsfånge och skall tillåtas att återvända till privatlifvets lugn. Exkejsarens stallmästare Raimbaut har i dagarne begifvit sig från Wilhelmshöhe till Bryssel, tör att träffa förberedelser till Napoleons öfverflyttande från Wilhelmshöhe till en annan vigstelseort. Han tros först komma att slå sig ned på något af konung Victor Emanuels slott i södra Italien. Så befinna vi oss då vid slutakten af denna väldiga tragedi, hvilken nu i mer än ett halft år så våldsamt upprört allas våra sinnen. Hela Europa skall draga en suck af lättnad öfver krigets slut, om man än icke kan nedtysta dystra aningar i afseende på framtiden, framkallade af minnen af de tyska krigarnes vilda och grymma framtart på Frankrikes jord och nu senast af denna fred, hvilken städse skall trycka som en mara på den franska nationens bröst. Ett stort tyskt kejsardöme har framgått ur detta krig, som slog till marken ett franskt kejsardöme, hvilket likväl helst af allt solat sig i militärismens glans; men har också ett till det yttre enigt Tyskland — för den inre enhetens ernående återstår ännu mycket arbete — skapats, så har det äfven en tredje fanatisk fiende att iakttaga. Till Danmark och Österrike har kommit Frankrike: det skall behöfvas en utomordentlig kraft hos de tyska statsmännen, för kunna besegra äfven framtidens stormar. Nyfiket och äfven oroligt afvaktar Europa utredandet af den blodspenning, med hvilken den fintlige Bismarck köpt Rysslands hemliga allians, utan hvilken de neutrala makterna helt visst skulle fört ett annat språk under krigets senare del, än de gjort. Infriar Bismarck icke denna skuld, skall en ryskfransk allians ingalunda komma att höra till omöjligheterna; liqviderar han den återigen i Orienten, så skall han ha skapat en engelsk-fransk-italiensk-österrikisk-turkisk allians. Tysklands ställning utåt är genom dess förbuad med Ryssland ingalunda trygg. I afseende på fransmännens hat till tyskarne skrifver Hans Wachenhusen från Versailles till Köln. Zeit.: Detta hat växer med hvarje dag. Paris hatar oss dödligt, och det har tillochmed blifvit omöjligt för de tyskar, som i 20 å 30 år varit naturaliserade, att uppehalla sig här. Raseriet skall utan tvifvel lägga sig; men jag vet, att här länge bosatta tyskar ofsicielt underrättats om, att det sex månaders uppehållelsekort, som de vid sina landsmäns utvisning erhöllo, icke kommer att förlängas. De stackarne ha således ingen annan utväg, än att med hustrur och barn återvända till hemlandet. Jag har äfven ett annat bevis på hatet mot tyskarne. Den franska vetenskapsakademien skall med det snaraste hålla en högtiussammankomst, för att besluta om återsändandet af samtliga deras medlemmar tillhöriga diplomer från lärda tyska samfund ech förklara dessa, att man hädanefter icke skall underhålla näget slags förbindelse med det fientliga grannlandet. Antagligt är väl, att Frankrikes ledande män skola komma att söka på diplomatisk väg genom främmande bemedling återvinna, hvad de nu förlorat, särskildt i afseende på Metz. Och skola tvifvelsutan diplomaterna visa sig hugade att genomdrifva ett byte mellan Luxembourg och nämnda fästning med den derifrån utskjutande strategiska linien. Köln. Zeit. innehåller i ett af sina senaste n:ris en ny uppsats om Luxembourg, hvari preussiska regeringen uppmanas att ändtligen skrida till införlifningen af detta storhortigdöme, hvilken makterna dock helt visst skulle motsätta sig, om icke befolkningen vunnes derför och äfven ett vederlag gäsves Frankrike. Något meningsutbyte härom eger väl rum inom den diplomatiska verlden. För aåt kunna trygga sig mat den fent