ket grefro Bismarck skulle förelägga honor Och hvad blef preussiska regeringens svar I det engelska kabinettets förfrägan! utropad Otway och uppläste ur en depesch från Grar ville till lord Loftus i Berlin ett ställe af fö jande innehåll: Grefve Bernstorff besökte mi i dag morse och meddelade mig, att greft Piemarck beklagar, det engelska regeringen tillstäl honom elt förslag, som han icke kunde meddel sin konung. Detta förslag innebar en medling; då Bis marck icke delgaf det åt konungen, är det j tydligt, att han och konungen redan besluta kriget. Det återstår för Ungland att afwvi den skymt, som Bismarck, säker på att dess re gering framför kriget föredrog att i lugn frot tera med slanell sina giktsjuka extremiteter tillfogade det, då han vägrade att ens med dela konungen dess bemedlingsförslag, fastär detta var stäldt till Wilhelm. Oiways tal, som slöt med, att om England också är krigets förklarade fiende, så kan det likväl endast ha en värdig, yttre politik, väckte stort bitall hos ähörarne och har äfven rönt allmän anslutning inom pressen, hvarför man ock är berättigad att tro, det Englands nuv. minister ej skall kunna öfverlefva mer än början af parlamentsförhandlingarne. Men hvilka skola taga arf efter densamma, och skola de män, som komma att framträda ur oppositionens skuggor kunna inverka något på Frankrikes öde? Om än i afseende på detta utslaget fällts till dess, så skall dock en vexling betyda en kraftigare engelsk politik, och denna kan väl behölvas, ty Europa går en tid af vigtiga politiska brytningar till mötes. Eller kan man väl tro, att Svartahalskonferensen, som i Fredags hade nytt sammanträde och måste åtskiljas, utan att kunna något uträtta, men med större meningsskiljaktighet än någonsin mellan representanterna, är en fredsdufva och icke snarare ett frö till nya trätor, nya faror för lugnet? Tarkiot åtminstone gör sig inga illusionor. Det boreder sig till en ny sörtviflans kamp, och förvånande äro dess ansträngningar för att vara redo, då timman kanske snart nog slår. Så ha från dess egen sjöarsenal i Konstantinopel i dessa dagar tvenne nya parsarfartyg lupit ut färdiga. En pansarkorvett väntas från Triest med ett större antal Gatlingmitraljöser, förfärdigade i Wien. En högre artilleriosficer har afrest till Preussen, för att mottaga de der beställda 100 st. Kruppska sjutstälskanonerna. Illt detta på en vecka! Mintsterskifte Österrike. Det är troligt, att den orientaliska frågan snart kommer riktigt på tapeten, och då skall äfven Ösierrikes ställving bli af betydelse för händelsernas gestaltning. På denna grund är den underrättelsen af vigt, att grelve Potocki, som från April 1870 varit ministerpresident i wienerkabinettet och egentligen tillbragt hela denna tid med en permanent ministerkris, begärt sitt afsked, derför att den nuvarande mivistren omöjligen kunde förhandla med riksrådet. Nu har också grefvens afskedsansökan blifvit antagen. Grefven vill draga sig helt och hållet tillbaka från det politiska litvet och nedsätta sig på sitt präktiga landtgods Lancut i Galizien. I Wien ser man icke gerna hans afgång, emedan sjelfva hans motståndare anse honom för en mycket hederlig man. Han egde dock icke de egenskaper, som orsordrades för en utjemning mellan enecher och polackar. Såsom Potockis elterföljare har man nämnt grefve Hartig, som annes för ett mönster af en Åliberal adelsman; men icke heller honom tilltror man nog skicklighet att nu regera Österrike. Planen at åter sätta Schmerling, som under åren 1861 —64 var ministerpresident, i spetsen för det nya kabinettet tyckes ha blifvit uppgifven, derför att man i Pesth lifligt motsatte sig det, väl erinrande sig han tyska centralism. 1 Pesth har ett möte hållits mellan författningstrogna deputerade, hvilka enats om att uttala den önskan, att Kaiserfeld skulle få bilda det nya kabinettet. Kaiserfeld är ledaren för det automistiska partiet, hvilket vill tillerkänna provinserna en viss sjelfständighet. Man tror dock, att ham ej vill mottsga nägon portfölj. Man beklagar detta så myeket mera, som det i hans och hans partivänners program finnes en möjlighet för utjemning med polackarne. Wienerbladet Presse framhåller, att furst Metternich under Österrikes närvarande goda ställning till Tyskland icke är lämplig att representera Österrike hos den franska regeringen. Från Italien. Italiens deputerade kammare har med 232 röster mot 29 antagit regeringens förslag om att förlägga hufvudstaden från Florens till Rom. Denna handling skall således nu oförtöfvadt komma till verkställighet och denna så mycket efterlängtade tilldragelse skall bli J L5