dance har trädt i stället för Boulevard des Italiens, och Tortoni har ersatts med Caf de Bordeaux. Men hvilken skilnad i sinnesstämning, i uppförande, i allt yttre, nu mot då! Jag såg ej mer den forne frivole parisaren, hvars förnämsta sysselsättning var att frisera håret och som brukade anse en satirisk anmärkning öfver dagens händelser och män för dygnets märkligaste tilldragelse. Jag såg icke: mera på gatorna de larmande hepar, hvilka under de senaste Augustidagarne med sina gälla rop pinat mina öron, ej mer det skräflande storskryt, som med en pust blåste bort de fientliga armkerna Fransmannen har blifvit allvarlig; han har genomgått olyckans skola och lärt sig inse skilnaden mellan ord och handling. Olyckan har böjt honom, men icke nedtryckt honom; liksom vaknande ur en svår dröm, reser han sig och ser modigt sitt öde i ansigtet. Hvar och en mellan 18 och 35 år beväpnas, och om några dagar skall en arme på en million soldater vara utrustad. Vid min resa genom södra Frankrike voro alla bangårdar fyllda med framskyndande bönder, några ännu i sina tröjor med käpp i hand och ett knyte på ryggen, andra fullt ekiperade, men alla med gladt mod på färd till samlingsplatserna. På hotellet i Bordeaux råkade jag en af Figaros redaktörer, som, efter att först i dag hafva anlandt hit, redan i morgon begifver sig till armen vid on temperatur af 169 C.; han som hittills varit van att tillbringa sina aftnar på teatern, sina nätter i Maison dOr, och för hvilken dagen begynte först kl. 1 e. m. Vid ett annat tillfälle tilltalades jag ute i snöyran af en ung man som i sin matrosblus först var oigenkannelig för mig; det var den ende förklemade sonen till en rik borgare i Paris. Min son är adjutant hos den amiral som kommenderar gjette parisersektionen sade en legitimistisk dame till mig, och ett fruntimmer som fordom varit ifrig bonapartist berättade för mig om sin broders hjeltedater i Loirearmån. Och om man frågar alla dessa män för hvilka politiska partier icke mera gifvas och som alla ega lott ett enda mål: fiendens utdrifvande — om man frågar dem, hvad som skall blifva krigets sannolika utgång, så svara de icke med skrytsam tillförsigt, icke med någon absolut försäkran, utan med de enkla erden: vi hoppast! De hoppas att åter bli herrar i huset och att genom sitt mod, sin uthållighet, sin offervillighet kunna visa att stående armeer äro onyttiga ech att ett folk, som vill försvara sitt oberoende, icke kan underkufvas. I sina förhoppningar stärkas de genom det opåräknade motståndet i Paris, hvilket enligt säker underrättelse åtminstone varar till d. 15 Febr. vid de nur. rationerna, och väl dessförinnan kan provianteras genom ett lyckligt utfall, Men om Paris kapitulerar frågade jag. Då, svarade man mig skola provinserna ännu göra motstånd och göra fienden hvarje tum af landet stridig. För fyra veckor sedan hade det varit omöjligt; nu synes det visst och blir för hvarje dag säkrare.