illustrated News. Tförsta ögonblicket skreko tidningarne i kapp, att man ej längre brydde sig om fördragen, att näfrättens dagar ätervändt. Sjelfva gubben Russell vaknade. Han hade nyss förut skrifvit en broschyr, hvari han sökte bevisa, att den eviga freden skulle vara betryggad om Preussen finge Elsas och Lothringen — quod demonstrandum erat. Men nu fann han, att något måste göras äfven på en annan kant, och så skref han med sin olycksaliga trubbiga penna, hvilken vållat Polen och Danmark så mycket ondt, en artikel i Times, sägande, att antingen skulle Ryesland inhemta de andra makternas samtycke till hvarje förändring i pariserfördraget, eller också skulle England genast förklara Ryssland krig. Det måtte varit klart väder den dagen, eftersom den flanellindade giktsjuke gubben kunde visa sig så morsk och töra ett språk, som han ej blott borde fört förut utan äfven handlat etter. Nu hade då Ryssland fått besked, och man undrade i London öfver, hvad svaret skulle bli från Petersburg. Man började tillochmed att åter taga saken lugnt och flegmatiskt. Kom så Preussen och spelade sin gamla roll som dämpare på England, då dess folks instinkt börjat känna en tläkt af sordomtima kraft. Bismarck föreslog en konferens om saken, och några blad nappade verkligen på den kroken, fastän andra likväl blygdes öfver att man kunde tala om en konferens i ett ögonblick, då Frankrike kämpade sin stormakts kamp. Emellertid blet man lugnare. Bismarck lofvade enj evig fred, och den engelska utrikesministern ville ej störa det inträdda lugnvädret. Granville svarade Ryssland så försonligt och artigt som en bildad gentleman egnade, men sasthöll likväl vid principen, att furst Gortschakoff begått ett fel, då han tilltrott Ryssland kunna allena bryta ett fördrag, för hvilket hela Europa är i borgen. Hvad var naturligare, än att man i England skulle känna sig, skenbarligen åtminstone, belåten. Preussen var nu mäktigt, Bismarck bjöd ju det utomordentliga engelska sändebudet i Versailles på middag, till hvilken Frankrike dock bestod vinerna, och Preussens halfofficiela Prov. Corresp. talade försoningens ord så söta som honung. Det var bara Österrikes v. Beust som bråkade och menade, att England måste handla, i stället för att blott sofva middag. Man log åt den krånglige Beust och v. Bismarck tryckte varmt Russells hand under försäkran, att det hela hade alls ingen fara. Och från Berlin spredo sig idel fredsdufvor i telegiamform. Man skulle blott lugna sig. Ryssland ville ej kri get, och det skulle nog i sitt nästa svar visa sig försonligt. Svaret kom. Kabinettet i St. James satt blekt som ett lik. Furst Gortschakoff försäk rade om sin vänskap och log så mildt och behagligt. Det skulle vara dåraktigt att ställa till något bråk. Hvartör då hälla sig till sakens rättsliga del? Det skulle bara visa sig opraktiskt. Och huru skulle verldsfreden kunna notas deraf, att Ryssland återtog i Svarta Hafvet en rättighet, som ingen stat får uppgitva? Kortligen, furst Gortschakoff gaf England ett nytt slag på örat och stod fast vid sin förklaring, att Svarta Hafvet skall, oför blommeradt sagdt, vara en rysk insjö, trån hvilken Constantinopel kan i ett lägligt ögonblick angripas. Hvad skall England nu taga sig till? — Förmodligen skall en ny note nedskrifvas, hvari England skall säga, att om Ryssland utför i handling sin skrifna hotelse, så kan det bli mycket ledsamt. Så står saken, ty så länge Ryssland icke återtagit sin första förklaring, kan ingen konferens bli af — och man skall således nu rusta på alla håll, för att ej vara oförberedd den dag, Ryssland skrider from sounds to things, och den dagen är väl icke långt borta, om Preussen lyckas krossa Frankrike. Neue treie Presse, uttalade just häromdagen dessa ödesdigra, men sanna ord: Sjelsva konferensförslaget är ingalunda i och för sig någon fredlig lösning, utan skall vid de förutgående underhandlingarne härom den ryska politikens rätta karakter först visa sig. Det skall af den omständigheten, huruvida Ryssland vill gå in på eller vägra att återtaga sin cirkulärdepesch, visa sig om det tänker på krig eller tred. Upprätthåller petersburgerkabinettet sin srisägelse trån pariserfördraget, så omintetgör det konferensen, och det preussiska förslaget blir resultatlöst. Men då skall äfven berlinerkabinettet nödgas bekanna kort, och skulle det, hvilket vi ej vilja tro, ännu längre stå på Rysslands sida, då ekall ätven Europa veta, att å mötet i Ems en sammansvärjning uppgjordes mot dess tred och sakerhet, emot hvilken det måste skydda sig med uppbjudande af sina yttersta krafter. Thionvilles kapitulation. (Efter Å)ECho du Luxembourg.) Kl. 311 d. 25 Nov. inryckte preussarne i staden. Under bombardementet hade fruntimmer och barn flytt ned i kallrarne; men då Meuseftloden i följu af de sista dagarnes regn flodat ötver sina bräddar, så att vattnet trängde dit, mäste de lemna dem och bedja kommendanten kapitulera. Jesuiterstiftelsen Beauregard är nedbrunnen. Der skall general Ladmirault ha sagt för att uppmuntra leverna: Lugnen er, om 3 veckor äro vi i Berlin och då blir 2. Par AA At af dan AaAlival liga r.