Fransmännen ha enligt den tyska uppgiften ätven i Lördags trängt ut mellan Marne och Seinen (ät Crteil och Bonneui! till), der en åtta timmar ihållande kamp stod, hvilken slöts, såsom det telegraferas från Versailles, med deras tillbakakastande. Tyskarne hade här, enligt egen uppgift, två hela armekårer jemte wärtembergska divisionen i elden, hvilken ansenliga truppstyrka låter ana, att Trochu otörtöfvadt kommer att försöka ett nyu utfall på en annan mindre rikt späckad punkt. Det låter lätt tänka sig, hvad tyskarne måste lida under det tillstånd af spänning, hvari de naturligtvis nu befiona sig, och lyckas Loirearmön alltjemt sluta famnen trängre kring dem, så ser deras ställning betänkIig ut, emedan nu till det ohyggliga att ha stora truppwassor hopade på en liten rymd ärven mäste komma den så vigtiga proviantfragan, desto brydsammare att lösa som, enligt tyskarnes egna medgifvanden, kreaturspesten börjat rasa i deras trakter. Times skrifver ock: Parise motstånd väcker missbelätenhet i Tyskland-, skrifver vår korresp. i Versailles, och det ar sannolikt att han har fullkomligt ratt i sin uppgitt. Hufvudstaden, som borde dukat under för langesedan, om dess innevånare vore lifvade af en riktigare känsla eller hyste den mirsta aktning för trauitionela krigsbruk, visar sig vara envis och oböjlig. Detta kunde vi icke vänta at de sköna konsternaherrskarinna, och Tyskland har full anledning till att hysa den missbelåtenhet, som fyller dess sjal. Men om Paris motstånd sålunda tramkallar en giltig förargelse, hvad skall man säga om Frankrikes vilda lynne? Paris kam väntas skola talla, och mvjligen inom en ej aflägsen tid; men när Paris falle., skall landet likväl förbli okufvadt. Friskyttar svarma kring de preussiska kommunikationslinierna, och fastän de hvar för sig endast kunna uträtta föga, sa är likväl summan af deras ansträngningar mera an förarglig — den korsar framgången at äfven de bäst uppgjorda planer. De s. k. Nord-, Vest-, Loireoch Sydarmåerna aro visst icke mindre brydsamma, än friskyttarne, för den fredliga utvecklingen at Tysklands planer. De likna allttör ofta en molnstod, som upplöser sig då en större styrka rycker emot dem, men bildar sig på nytt och visar sig åter på oväntade håll. Då och .då visa de sig bestå af eti fastare ämne, såsom fältmarskalken prins Friedrich Carl tyckes hafva funnit uader sin marsch genom Loiret, och inkräktarne träffas af den obehagliga otrerraskningen af en motgång, om icke ett nederlag. Det är tydligt, att slutet ännu icke är inne, om ej någon ny och förvånande teaterkupp inträffar. Hela Frankrikes kraft är samlad och riktad mot ett mal. Iout est soldat pour vous combattrer — är folkets känsla, och inför detta faktum, kan ingen säga, hvad eller när den slutliga lösningen af det fransk-tyska kriget kan vara: Våra fäder voro med lord Byron fast öfvertygade om, att Freedomes battle, once begyn, Bequeathd from bleeding size to son, Though baffled oft, is ever Won; oth om vårt trifvel än icke är öfvertygadt om den logiska riktigheten i beviset, så känna vi likväl tillräckligt folkhänförelsens makt, för att veta, att tyskarne ha svårigheter att möta, hvilka kanske icke skola minskas. Från tysk sida återkallas nu uppgiften om, att franska Loirearmen led ett fullständigt nederlag d. 27 Nov., och en tysk kor resp. i Versailles är nog naiv att säga, an berättelsen härflutit af, att man i det tyska högqvarteret roat sig med att — drifva med en törnäm engelsk dame. Från fransk sida försäkras bestämdt, att den franska nordarmen drog sig i tullständig ordning tillbaka från Amiens och utan au oroas af fienden. Från Meziöres skrifves d. 29 d:s, att byn Sury nedbränts — derför att friskyttarne der dödat en preussisk häst. — Gräsligt, om det är sannt. Tyskarne angifva den kring Orlåans koncentrerade Loirearmen till 120,000 man med mer än 100 kanoner. — General Werder säger, att de under Garibaldis betäl stående trupperna utgöra 18,000 man. Det var likväl icke så länge sedan man påstod, att hans styrka högst utgjorde 8000 man. Frivilliga af alla nationer och från alla trakter af jorden strömma till Frankrike. Ett franskt regeringsdekret tillkännagilver, att alla de, som icke lystra ordern att in ställa sig vid det mobiliserade nationalgardet, skola behandlas som desertörer. Gambetta har utfärdat en proklamation till armen vid Le Mans, hvari han besvär armen att hålla stånd vid det nu förestående tåget för att befria Paris. Hvarje fotsbredd jord, som måste uppgifvas, skall öka de belägrades gräsliga lidanden. Från Paris skrifves, att å Place de llotel de Ville hålles regelbunden torgdag tör försäljning af råttor, hvilka säljas lefvande till 30 å 35 centimer pr st. Vid Rue Rochechouart har en spekulativ hökare uthängt till försäljniog i långa rader hundar, kattor och råttor, och han gör goda affärer. Från London skrifves, att Suezbolaget tros skola komma att öfvergå till ett engelskt bolag med hertigen af Sutherland som president. Hertigen reser i dagarne till Egypten. I nordtyska förbundsriksdagen har man förhandlat en väckt motion om att taga kolonien Saögen från Frankrike. Det erinrar om fabeln om den, som sålde skinnet, innan han skjutit biörnen.