Fran Utlandet. Medan vi afvakta någorlunda autentiska underrättelser från krigsskådeplatsen, der för hela krigets utgång afgörande händelser väntas med en otålighet, som bäst vittnar om det lifliga intresse, allmänheten hyser för krigets utveckling, tillhr det oss att här återgifva de ingångna telegrammerna. Dessa äro dock hvarandra i hög grad motsägande, och är det derför svårt att kunna utleta rätta förhållandet. Det är tydligt, att pariserarmåerna måste, för att kunna lyckas i sina försök att slå sig ut, ha stöd af en stark avancering från den franska Loirearmen. Kan denna lyckas tränga sig upp mot Paris och kan en af pariserarm6erna slå sig ut osh lyckas att förena sig med denna, så böra dessa armeer förenade kunna operera med den kraft mot belägringsarmåen kring Paris, att belägringen möjligen kan upphäfvas. Och hvad som då skall följa, det ligger doldt bakom framtidens förlåt. För en dylik förening fordras emellertid, som sagdt, uppfyllandet at tvenne vilkor: att den franska Loirearmeen kan tränga sig upp mot Paris och att en at pariserarm erna kan slå sig igenom. Vid dessa båda omständigheter fäster sig också högligen intresset, och man må ej tör de tillfälliga vexlingarne på den ena sidan lemna den andra ur sigte. I detta afseende betydelsefulla strider, eller åtminstone rörelser, ha synbarligen egt rum vid Loire eller rättare norr om denna flod. Som bekant, berättade ett Reuterstelegram, att fransmännen återtagit sin framskjutna ställning S:t Calais Montdoubleau-Beaupe-Montargis, hvilket antydde, att den tyska Loirearmsen vikit tillbaka på sin högra flygel och äfven ansett sig ej kunna bibehålla sina intagna ställningar på den venstra flygela. Man vågade knappast tro derpå, emedan en depesch från konung Wilhelm till hans gemål sagt, att den franska armen lidit ett fullständigt nederlag och det företöll sällsamt, att en slagen arm kunde ej blott bibehålla sina ställningar, utan äfven straxt derefter rycka framåt. Men uppgiften har dock sedan bekräftat sig. Enligt fransk berättelse hade neml. fransmännen vnder general Chauzy i Thorsdags fortsatt framryckandet på venstra flygeln, hvarvid de — allt på venstra flygeln — bemäktigat sig positionerna vid Bonneville, Villepaix och Faverolles, under det tyskarne drogo sig tillbaka till Loigny. Enligt tysk uppgift från Janville, ha fransmännen samma: dag trängt ända upp till höjderna vid La Bazoche (NV. om Chateaudun), der en strid uppstått, hvarunder fienden kastats tillbaka öfver Loigny, eller just den plats till hvilken tyskarne enligt det franska telegrammet dragit sig tillbaka. Således har den franska styrkan här icke trängts tillbaka, om den än möjligen uppehållits för en dag, utan lyckats tå sin venstra flygel yttermera framskjuten. Medan detta i Thorsdags tilldrog sig på fransmännens venstra flygel, der deras sextonde armekär var i verksamhet, synes, enligt den tyska uppgiften, en strid äfven ha stått på centern eller i norr om Örigans. Den tyska berättelsen förmäler, att fransmännens femtonde kår här blifvit tillbakaträngd till Artenay. Detta är en desto vigtigare upplysning, som mean icke känt, att den franska Loirearmeens center befunnit sig så högt uppe, utan trott, att den stod stödd mot förskansningarne och förbuggningarne straxt norr om Orleans. Vi erfara emellertid nu, att den i Thorsdags tillochmed ryckt fram norr om Årtenay, men måst återvända dit. Således hade franska Loirearmen i Thorsdags äfven här gjort ett framsteg och framskjutit sin linie, men ej vikit faktiskt tillbaka. De franska berättelserna förmäla ingenting om de strider, som härvid levererats, utan inskränka sig till att beteckna positionerna, hvilka ock visa ett ständigt framryckande. Enligt de tyska notiserna deremot skulle fransmännen förlorat många bundrade fångar, eltva kanoner och ett betydligt antal i döda och särade, bvaremot Åtyskarnes förlust skulle varit mycket mindre. Emellertid ha vi en annan underrättelse från Tours af i Fredags afton. Densamma angitver, att den tyska Loirearmeens center, som stått på linien Pitbiviers-Toury-Janwville, funnit sig nödsakad att draga sig tillbaka till Etampes. Prins Friedrich Carl har öfverbefälet öfver den tyska Loirearmken med storhertigen at Mecklenburg och v. der Tann till underbefälhafvare. Då prinsen tager fast tot i Etampes och der koncentrerar sig, skola äfven hans flyglar draga ölg tillbaka. Bekrättar sig denna underrättelse — och man har nu för