and de aktiva tjensterna af 114 bataljoner jem te en motsvarande kavalleri-och artilleristyrka, representerande tillsammans 200, 000 man. Med undantag af dessa sysselsätter ockupattonen af knappt en sjettedel af Frankrike samt belägringen af de två stora fåstningarne inom detta territorium — Metz och Paris — hela den tyska armesty rkan så fullkomligt, att tyskarne knappt ha 60,000 man sparade för vidare operationer utom det redan eröfrade territoriet. Och detta under det ingenstädes finnes en fransk arme i fält som kan göra allvarsamt motstånd. Om någonsin ett bevis varit behölligt för den under närvarande tiders krigföringssatt omätliga vigten af stora befästade läger, med en fästning till medelpunkt, så har detta bevis nu erhållits. De två befästade lägren i fråga ha alldeles icke blifvit på det mest fördelaktiga sätt använda. Metz har en alltför stor garnison i förhållande till sin storlek och vigt, Paris har knappt några verkliga, på fältet dugliga trupper. Och ändock håller den förstnämnda af dessa platser för närvarande åtminstone 240,000, den sistnämnda 250,000 fiender i schak, och om Frankrike endast hade 200,000 verkliga soldater bakom Loire, skulle belägringen af Paris vara en omöjlighet. Olyckligtvis för Frankrike eger det ej dessa 200,000 man; ej heller är det sannolikt att de någonsin i nödig tid bli bragta tillsammans, organiserade och disciplinerade. Derföre är intagandet at dessa två stora medelpunkter för försvaret blott en tidsfråga. Armeen i Metz har hittills beundransvärdt väl hållit sin disciplin och sin stridbarhet vid makt, men de upprepade gånger den blifvit tillbakadrifven måste slutligen beröfva den hvarje förhoppning om att komma undan. De franska soldaterna äro förträffliga försvarare af fästningar och kunna uthärda nederlag under en belägring långt bättre än på fältet; men om demoralisation en gång börjar bland dem, sprider den sig hastigt och oemotståndligt. Hvad Paris beträffar, skola vi ej taga hr Gambettas 400,000 nationalgardister, 100,000 mobilgardister och 60,000 linietrupper alltför bokstafligt, lika litet som de oräkneliga kanoner och mitrailleuser som tillverkas i Paris eller barrikadernas stora styrka. Men det lider intet tvifvel att ju i Paris finnas tillräckligt många elementer för ett högst aktningsbjudande försvar; ehuru detta försvar, derigenom att det tillfölje af garnisonens beskaffenhet nödvöndigt måste vara hufvudsakligen passivt, saknar sitt vigtigaste element — kraftiga utfall mot de belägrande. I alla händelser måste det vara tydligt, att med en verklig nationalentusiasm i Frankrike skulle allt ännu kunna vinnas. Under det inkräktarnes hela styrka med undantag af 60,000 man hålles qvar på det eröfrade området, skulle de återstående fem sjettedelarne af Frankrike kunna uppställa tillräckligt många väpnade band för att oroa de tyska trupperna på hvarje punkt, atskära deras förbindelser, förstöra bryggor och jernvägar, proviant och ammunition i deras tross samt tvinga dem att från sina två stora armåer afskilja så många trupper, att Bazaine kunde finna utvägar bryta sig igenom cerneringskedjan vid Metz och att cerneringen af Paris skulle bli illus:risk. Redan nu förorsaka de beväpnade banden tyskarne stort bryderi, och detta skall ännu mera bli fallet, då landet rundtomkring Paris blir utblottadt på födoämnen och andra förnödenheter samt reqvisitionerna göras i mer aflägsna distrikter. Den nya tyska armå, som nu är under bildning i Elsas, skali sannolikt snart bli återkallad från den expedition mot södern, hvartill densamma tros vara bestämd, genom nödvändigheten att betrygga de tyska kommunikationerna och underkufva ett större område at landet omkring Paris. Men hvad skulle bli tyskarnes öde om franska folket vore uppeggadt af samma nationalfanatism som spaniorerna 1808 — om hvarje stad och nästan hvarje by vore förvandlad till en fästning, hvarje bonde och borgare till en soldat? tven med förstärkning af de 200,000 man som utgöra fjerdebataljonerna skulle tyskarne ej förmå kufva ett sådant folk. Men en sådan nationalfanatism tillhör i våra dagar ej civiliserade nationers karakter. Den torde finnas bland mexikanare och turkar; men i det industriella och penningforvarivande Vesteuropa ha dess källor utsinat, och tjugo är under hvilka tyngden af det andra kejsardömet tryckt på Frankrike ha ej bidragit till att stälsatta dess nationalkarakter.