— Jag har pröfvat den gamle mannen grundligt, sade han slutligen, och jag anser honom vara sjelfva troheten. — Ni har pröfvat honom, mr Dale! Nonsens! utropade den praktiske läkaren. Ni kullar vil ej detta sentimentala samtal ett prof? Om mannen är i stånd till att förgifta er på detta långsamma, smygande sitt, är han naturligtvis i stånd att spela en roll och fålla krokodiltårar för att bevisa sin uppriktiga tillgifvenhet för den husbonde, i hvars fodoämnen han blandar antimon eller aconit. Om ni vill pröfva mannen grundligt, skall ni pröfva honom på det sätt jag föreskrifver. Ät era frukostar på något annat ställe under en vecka eller ett par; smaka ingenting, ej ens så mycket som ett glas vatten i ert eget hem, och om vid slutet af den tiden era symptomer ha upphört, skall ni veta hvad ni bör tro om detta trohetsmönster, mr Jarvis. Douglas lofvade att följa doktorns råd. Han var öfvertygad om sin tjenares oskuld; men han ville ställa saken utom allt tvifvel. Men om Jarvis verkligen var oskyldig, hvar skulle man då finna den brottslige? Douglas Dale dinerade i Hilton House aftonen ofter sitt samtal med doktor Westbrook, såsom han under flera veckor gjort utan afprott. Han fann Pauline öm och kärleksfull, som hon alltid varit sedan vördnad och aktning för hennes trolofvades godhet för varmare känsla. — Douglas, sade hon dåde kort dinn blifvit ensamma, er helsa har ej förbåttriten s cket som jag Cs