kastas en genomgripande reform och till utomordentliga militära kraf det endast skall beviljas 1,600,00 gulden. De tyska tidningarne ha för öfrit mycket att göra med en korrespondens trån IFrankrike. I densamma yttrar brefskrifvaren, att han haft ett samtal med en framstående medlem af franska regeringen (Ollivier), hvilken försäkrat honom, att regeringen hyser de vänekapligaste känslor och vill bevara det goda förståndet med Preussen. Häri skulle den endast med den största motvilja rubbas. Den ser utan afvoghet enhetsarbetet i Tyskland och vill ej störa det, men fordrar i ersättning kärför, att Preussen äfven aktar den franska regeringens ställning. Om det neml. skulle vilja alltför fort påskynda enheten och utan medverkan af Sydtyskland, hvarest stämningen såsom bekant ingalunda är för en anslutning, så skulle en national rörelse uppstå i Frankrike, hvilken regeringen ej skulle mäkta motstå och hvilken skulle rikta sig mot Preussen. Ett krig skulle då bli oundvikligt; hvaremot man sannolikt ej skulle röra på sig, om sjelfva den nationala viljan i Sydtyskland åfven dref hän till en enhet. Statsmannen berörde äfven den nordslesvigska frågan, i det han sade, att franska sändebudet i Petersburg, geueral Fleury, derstädes upptagit densamma. Detta rönte ej regeringens gillande, emedan denna fråga, som vore obetydlig, lätt kunde, om den bragtes på den politiska tapeten, drifva förhållandena här till ett krig, och ett dylikt ville ej Frankrike se för den frågans skul frammanadt. — Den franske statsmannen har tydligen i dessa försigtiga yttranden uttalat, att franska nationen ej vill tillåta, ett Preussen går öfver Main, eller med andra ord, den vill ha pragerfreden upprätthällen. Han har äfven antydt sig veta att den nordslesvigska frågan är ar den ömtåliga natur, alt hon håller ett europeiskt krig sväfvande. Prios Pierre har alrest till Tours, för att stillas inför domstolen, som skall döma rörande hans dråp på Victor Noir. År 1807 vid tiden för den stora utställningen i Paris kallades folkskolelärare från alla trakter at riket tili hufvudstaden och blefvo föreställda kejsaren. Man beslöt då, att till minne af denna audiens skulle präglas en medalj. Denna är nu färdig och blef häromdagen öfverlemnad till kejsaren af en depntation af folkskolelärare, anförd af under visningsministern Sögris. Kejsaren frågade bl. a: Iuru många skollärare ha vi? — Sire, 40,000, svarade ministern. — Det är en hel armåe, intoll Napoleon, Frankrikes fredsarme. Montalembert efterlemnar en massa anteckningar till nutidens historia och äfven temligen tullständiga fragmenter öfver statsstreckots tid, hvilka han under sista månaderna at sitt lif dikterat.