HB J11 TALL SUU SGaKRCTUHCL;, IIICII GCAU 1138 annan säkerhet i mynt eller myntmetall — den enda som är att för bankändamål fullt lita på — än riksbankens metalliska kassa, hvilken tidtals nedgått ända till 10—12 mill. Efter en betryckt ställning för industrien, kommer slutligen en dag för dess äteruppblomstring. Då behöfves ökad myckenhet af rörelsemedel. Privatbankerna skola hålla sig framme, och den i omlopp varande sedelmassan kan lätt ökas till 70—80 mill., under det att den metalliska valutan i riksbanken hålles oförändrad. Under sådana förhållanden kunna lätt de betänkligaste vådor uppstå genom missförhållandet mellan sedelmassan och förhanden varande myat och myntmetall. Privatbankernas målsmän inse ock detta samt yrka ifrigt, att bankerna skola hålla metallsonden. Men hatet mot dem är så stort, att man ej vill tillstädja dem, hvad man förr af dem ifrigt fordrade. Emellertid kan deras af industriens behof framkallade stora sedelutgifning sägas befinna sig i en allt annat än betryggande ställning, hvilket är desto betänkligare, som banksedeln är vårt hufvudsakliga, snart sagdt enda bytesmedel. Förhållandet är, att vi, som skryta öfver uppfinningen af banksedeln, nu ötvergått till missbruk af detta bytesmedel. Den har nästan utträngt det metalliska myntet (utom kopparn), hvilket dock borde ull en viss grad utgöra bytesmedlet, åtminstone i de mindre dagliga liqviderna man och man emellan, emedan sålunda en fond af ädel metall alltid funnes, hviken skulle bidraga till ökad trygghet i penningväsendet, och folkmedvetandet erhölle ett riktigt begrepp om mynt. Detta kan vinnas genom afskaffandet af först enriksdalerssedlarne och sedan femmorna, då guldmynt väl blir infördt. Men likasom sedeln utträngt myntet i den mindre rörelsen, har den äfven i den större rörelsen undanträngt vexeln, som der borde utgöra det förnämsta bytesmedlet. Sedeln är ostridigt beqvämare än något annat bytesmedel, som kan uttänkas, men äfven den kostar ej obetydligt. Den metalliska valuta som måste ligga till grund för sedelutgifning, om full säkerhet skall finnas, äfvensom en banks förvaltningskostnader och skäliga vinst göra, att älven sedeln såsom bytosmedel saller sig dyr. Vexeln kostar deremot intet. Genom densamma sättas köpare och säljare för affärs uppgörande i omedelbar beröring, utan behof af någon mellanhand. En så stor ekonomi i varuomsättaingen skulle kunna vinnas, att man gerna skulle kunna medge vexelns taxering, hvilken beskattning skulle bli en ganska betydlig inkomst för staten. Men vilkoret härför är vexelns säkerhet. I denna väsentliga omsändighet är vexeln underlägsen ej blott myntet, som skänker absolut säkerhet, utan äfven banksedeln, i fall neml. sedelutgifningen är baserad på solida grundvalar. Denna säkerhet beror at en god vexellag, som atser två hufvudändamål: det ena att vid varuassignationer mottagaren må kunna tviogas till vexelaccept; det andra att vexelns slutliga indritning må ske med all möjlig lätthet. En verksam och hastig exekution är för vexelns säkerhet detsamma som en tillräcklig guldoch silfvorsond är för sedelns. I detta hänseende återstår hos oss mycket att göra. Vårt utsökningaväsende är sådant, att all fördel ligger på gäldenärens sida, så att, om denne är tredsk, rättegången kan oskäligt förlängas. Under sådana förhållanden är det omöjligt, att vexeln kan komma till allmänt bruk. Processer i fråga om vexel måste derför göras enkla och verksammare. Gåfves derjemte åt vexeln prioritet näst efter inteckning, så skulle man omsider kunna säga, att denna angelägenhet vore ordnad på ett för rörelsen tillfredsställande sätt. Derigenom skulle dödsstöten gifvas åt dessa borgensförbindelser, som bittills utgjort det förnämsta stödet för lättsinnet och vingleriet, och i hvars hägn en oberättigad konsumtion så väl trifves; och man skulle omsider ha kommit till den önskvärda ståndpunkten, att alla tidsaffärer uppgjordes genom vexel. Vinsten härat skulle vara, att dymedelst hvar och en nödgades till ordentlighet i affärer, till punktlighet i liqvider; och vinsten häraf återigen, så i ekonomiskt som moraliskt hänseende, skulle vara omätlig. Det är i sjelfva verket just detta och ingenting annat vi behöfva, för att bli en stor industriel nation. Men huru är sådant möjligt under närvarande förhållanden, då det hör till sällsyntheterna att erhålla liqvid på dagen, då man i det fallet kan förlita sig på ingen och på intet, då följaktligen den enes försummelse drager med sig den andres, ätven dens, som gerna ville vara ordentlig, då det icke är någon skam att icke uppfylla förbindelser i detta hänseende, och då, om lagens arm måste anlitas, denne visar sig vanmäktig emot sveket, tredskandet och vingleriet? De oerhörda förluster, som i följd häraf uppstå, de ofantliga extra kostnader och de stegringar i alla varuvärden, som deraf frami