son m. fl. att vitsordet om SnitjickeTvarit alldeles välförtjent och yrkade, att utlåtandet måtte med ogillande läggas till handlingarne, hvaremot hrr A. Bergström, Ribbing och Mannerskantz ansågo ett sådant förfaringssätt icke fullt grundlagsenligt och ville, att utlåtandet utan vidare måtte läggas till handlingarne. Grefve E. Sparre yttrade missnöje med den knapphändighet, hvarmed lagutskottet behandlat frågan, men framställde intet yrkande. Vid anställd votering blef utlåtandet lagt till handlingarne med 66 röster mot 65, som ville, att detta skulle ske med ogillande. Konstitutionsutskottets hemställan, att riksdagen måtte för sin del besluta att till nästa riksdag uppskjuta behandlingen af det från sistlidne riksdag hvilande förslag till Ny föreningsakt mellan Sverige och Norge bifölls af Första kammaren, efter det hr justitiestatsministern, hrr Rydin, gretvarne Ehrensvärd och af Ugglas samt hr Hasselroth förordat ett sådant beslut, som deremot ogillades at hrr Nordström och grefve II. Hamilton på den grund att de ansågo den förevarande frågan böra behandlas såsom civillag och icke såsom grundlag. Af Andra kammaren godkändes denna hemställan utan diskussion. rågan om tillsättandet af ett särskildt försvarsutskott för behandling af frågor rörande landtförsvarets omorganisation, hvarom inbjudning från medkammaren ingått, framkallade inom Första kammaren en långvarig öfverläggning, som ledde till den öfvertygelse, att de motioner, som voro väckta i ofvanberda ämne, icke voro egnade att behandlas af ett särskildt utskott, hvaremot ett af gretve af Ugglas framstäldt förslag att tillsätta ett dylikt utskott för behandling af en utaf hr Palander väckt motion innefattande en genomgripande plan till omorganisation af sjöförsvaret, vann sympatier inom kammaren, hvilken också, vid verkstäld omröstning, med 49 röster mot 45 beslöt tillsättande af ett sådant utskott, bestående af 7 ledamöter från hvardera kammaren. Minoriteten röstade för bifall till medkammarens inbjudning. . k Besvarad interpellation. Det af grefve Hen. Hamilton till chefen för sjöförsvarsdepartementet framställda spörsmål blef i Önsdags afton af bemälde departementschef besvaradt. Såsom läsaren erinrar sig sönderföll spörsmålet i följande 2:ne frågor, neml.: Har kapten John Ericsson upplyst regeringen derom, att de af honom föreslagna monitorerna vore att betrakta endast såsom provisionella, och har regeringen det oaktadt, af för representationen okända skäl, anbefallt deras utförande? samt Kan chefen för sjöförsvarsdepartementet gifva riksdagen en betryggande förklaring, att våra monitorer genom tornens förstärkande blifva, i förhållande till konstens nuvarande ståndpunkt, fullgoda stridsfartyg, så att icke, för sådant ändamål andra förändringar måste med dem företagas och ytterligare kostnader å dem nedläggas? Beträffande den första frågan, hade tal. redan besvarat den med den förklaring att ingen sådan upplysning kommit från kapt. Ericsson, samt tillade tal. nu, att han efter närmare efterforskningar funnit detta fullkomligt bekräftadt. Efter att hafva dels åberopat yttranden från ej mindre kapten 1. än äfven Motala verkstads föreståndare kapten Carlsund, hvilka begge förordat de lamellerade tornen, och dels ådagalagt att våra monitorer i enlighet härmed blifvit byggda fullkomligt ötverenstämmande med den tidens fordringar, öfvergick tal. till besvarande af den andra trågan. Tal. uttalade dervid den åsigt att våra monitorer, som representerade ett värde af 4 millioner rdr, borde med en jemförelsevis mindre kostnad försättas i ett sådant skick, att de kunde blifva i enlighet med tidens fordringar och våra lokala förhållanden sjödugliga fartyg. Hufvudsumman af de nyare uppfinningarna var att belägga tornen med mera jern, och frågan vore då, huru mycket jern fartygen tålde. I detta afseende ansåg talaren, att man kunde förse våra monitorer med 4 a 5 tum mera jern än nu, så att pansarens medeltjocklek blefve 15 tum. Då uppstod åter en annan fråga, nemligen om denna tjocklek voro tillräcklig. Till svar härå nämnde tal. att de senast byggda engelska fartygen hade 1512 tums tjockt Pansar, hvadan man borde kunna antaga att monitorer med 15 tums pansar motsvarade tidens anspråk, isynnerhet om man betraktade att tornens form gaf pansaren större motståndskraft. Denna tillökning skulle icke inverka på monitorernas bärighet, ty de kommo likväl att höja sig mer öfver vattenytan än t. ex. Rysslands och Amerikas. Ej heller komme hastigheten att minskas, eller några nya maskiner att insättas. Af allt det anförda ansåg sig talaren kunna med ja besvara det andra at sretve Hamiltons spörsmål. Tal. yttrade till slut några ord om sättet för åstadkommande af vårt sjöförsvar och uttalade härutinnan sin öfvertygelse derom, att vi med byggandet af monitorer och pansarbåtar beträdt den enda riktiga vägen. Interpellanten grefve Ilenning Hamilton förklarade sig sullkomligt tillfredsställd med sjöministerns svar å den första frågan, hvaremot han i afseende på den andra måste upprepa den frågan, huruvida monitorerna genom den ifrågastallda förstärkningen blefve i stånd att möta sjögående fartyg i öppna sjön, eller om de till följd af sin natur äro kustsartyg. Detta ytterliga spörsmål framkallade en förklaring från sjöministern, att monitorerna vore afsedda för kustförsvaret. I Första kammaren föredrogos för öfrigt åtskilliga utskottsbetänkanden ang. motio er som vederbörande utskott äterlemnat såsom icke hörande till deras befogenhet att behandla. Flertalet af dessa motioner hänvisades till tillfälliga utskott. Båda kamrarne slutade först närmare midnatt 1 ÅA