pel. Hvar han gömt de stulna penningarne ville han först ej omtala, utanpästod att han tappat dem. Denna uppgift har han derefter ändrat så till vida, att han påstod sig ha bortskastat portmonnäen på Torggatan, då han från rådhuset fördes till stadshuset samt derefter sprungit ifrån konstapeln, som dock straxt derefter åter fått fatt i honom. Vid ett annat tillfälle sade han, att det vore en möjlighet att han gömt undan penningarne antingen vid Jernvägen eller på Sillgatan, men då undersökningar derstädes blifvit gjorda i Claessons närvaro har inga penningar blifvit funna. Då Claesson häktades inuchade han omkr. 9 rdr, hvilka penningar han påstod v återstoden af hvad han fått för de från hr Wahlström stulna sakerna. Kort efter det stölden å Börsen blifvit begången och sedan Claesson erkänt att han begått densamma, gjordes visitation hos hans föräldrar, bleckren Carl Claesson och dennes hustru Anna Marmen utan något resultat. Några dagar derefter blet polisen underrättad om att ynglingen Claesson den dag på aftonen då penningarne blifvit stulna a Börsen gjort åtskilliga uppköp at katie, socker, vin, stearinljus m. m. Med anledning deraf gjordes ny undersökning i makarne Claessons bostad, då de uppgifna sakerna verkligen funnos derstades. Bleckslagaren Claesson förklarade att han icke sett sin son då denne var hemma den ifragavarande eft. middagen, men hade af sin hustru hört att Waldemar lemnat henne åtskilliga saker, hvilka han uppgifvit sig ha fått af sin morbror. Då första visitationen anställdes, hade han glömt omtala detta. Hustru Claesson uppgaf, att då hon träffade sonen å gården hade hon omtalat för honom att polisen varit och sökt honom, samt att han då tat ett större paket ifrån sig sägande tag det der mamma, det är från morbror Salomon! och att han deretter ofördröjligen begifvit sig bort. Waldemar deremot hade förut berättat om dessa varor. att han lemnat dem till modren under uppgift att han hittat dem å Drottningtorget. Till inköp af desamma sade han sig ha användt en 5-rdr och en Carolin af de stulna penningarne, men ville ej uppgifva hvar han gjort af resten af penningarne. Bleckladan har emellertid sedermera blifvit funnen på det ställe der Waldemar uppgifvit att han kastat den, men några papper funnos icke densamma, utan är det troligt att dessa blifvit på annat sätt förstörda. Ej heller vid rådhusrätten har Waldemar Claesson velat bekänna hvart de stulna penningarne tait vägen, utan vidhållit sin första uppgift att han appat dem. Föräldrarne påstå sig fortfarande vara i fullkomlig okunnighet om hela affären samt vidhålla sina förra uppgifter om de varor de fått af sonen. Målet uppsköts till d. 3 nästk. Februari. —URAEAEREEREERLERERNLEL URL ANNIE Ren