l. Mellan Turkiet och Egypten har, som bekant, under längre tid rådt en tvist, om hvars rätta betydelse det varit och är svårt att göra sig en riktig föreställning på grund af det tystnadssystem, som stormakternas kabinetter ännu alltjemt iakttaga i de internationala angelägenheterna. Bref ha vexlats mellan vice konungen af Egypten och storvisiren i Konstantinopel. Det såg ut, som om det till en stor del var fråga om en etikettsstrid, föranledd af v. konungens resa till Europa; men det var äfven tal om vigtigare frågor i afse ende på de båda ländernas förhållande. Porten fordrade sålunda, att Egyptens här icke skulle öfverskrida en viss storlek och att v. korungen icke skulle få upptaga något statslån utan sultanens samtycke. På sista tiden tyckes denna senare sak ha stått i förgrunden. Tvisten sättes dock äfven i förbindelse med Suezkanalen, hvars neutralisering skall möta hinder; men det är svårt att se, hvarifrån detta hinder kommer, emedan motståndet lika bestämdt tillskrifves sultanen som vice konungen. Det har än berättats att en förlikning mellan Turkiet och Egypten kommit till stånd, än att en brytning var omedelbart förestående. Nu är det åter fråga om ett turkiskt ultimatum, hvilket till på köpet skall. beledsagas af krigiska demonstrationer. Telegrafen bringar underrättelse härom från många håll, men man tyckes ännu alltjemt icke vara på det klara med, hvad som egentligen är på färde. Något positivt känner man ännu icke, heter det i de sista telegrammerna. Det synes nästan otänkbart, att de båda makterna skulle inlåta sig på att föra krig med hvarandra, om de icke hvar för sig räknade på understöd, och särskilt tyckes Turkiet ha olyckor nog på halsen förut; men man kan ej riktigt skönja, hvilken ställning de europeiska stormakterna intaga till striden. Parisertidningen Public, den sordne statsministern Ronhers organ, meddelar, att England och Frankrike redan blifvit eniga om att intaga en neutral hållning under eventuela förvecklingar mellan Turkiet och Egypten. Men från andra håll förnimmas andra uppgifter. Så t. ex. skrifves det från Triest till Auggb. allg. Zeit. : Schismen mellan Egypten och Turkiet har tagit en för den europeiska freden sarlig vänning. Hobart Pascha skall snart begitva sig till Alexandria med en pansorflotta, för att till vice konungen öfverbringa Portens sista ord. Det engelska sändebudet i Konstantinopel, mr Elliot, har af sin regering skickats till Egypten, och den engelske v. amiralen Milne har följt honom dit med fem pansarlinieskepp af första rangen, hvilket antyder, att England bereder sig på ut möta vissa bändelser. Det kan ej vara ör Suezkanalens invigning, till hvilken Frankike skickade en liten eskader om ett par ätta trätartyg, som England skickar en så imwonerande flotta till det egyptiska sarvattnet. Man har dessutom fått underrättelse om, att len engelska kanalflottan, i hvilken finnas fem åldiga pansarfartyg, afgått till Gibraltar, såedes till inloppet af Medelhafvet. Å andra idan erfar man, att chefen för franska panareskadern i Medelhafvet, v. amiralen Jurien e la Graviere, kallats till kejsar Napoleon ör vigtiga ötverläggningar. Det finnes goda