och Unger. Under sådane förhållanden har vehofvet af lämpliga atelierer gjort sig starkt zällande, hvadan fråga blifvit väckt om uppörande af en särskild atelierbyggnad, hvari ifven Kristiania Konstförening skulle inrymnas. Man vill veta att Konstföreningen icke skall vara obenägen att sjelf taga saken om rand, försträcka erforderliga penningmedel och appföra en dylik byggnad. I nämnde förening är för närvarande bl. a. taflor utställd en genre af m:ll Agnes Börjesson. Taflan som kallas Godnatt framställer en ung svartklädd dam, som sitter framför kaminen i ett med gobelinstapeter prydt rum. Hon böjer sig nor öfver ett litot barn som man burit in till henne iklädt nattkostymen och som slingrat sina små armar omkring hennes hals. Framför henne står barnpigan, som burit in den lilla skatten och betraktar den ömma scenen. Af figurerna i denna tilltalande tafla är isynnerhet den gamla barnpigan mycket lyckad. Ställningen är särdeles väl funnen och uttrycket i hela gestalten mycket talande. Den bekante Målestreveren A. O. Vinje har nyligen vid sin första föreläsning i Bergen gjort komplett fiasko så att till och med målestreveriets organer varit nödsakade att upptaga artiklar, rigtade emot honom. Han läste öfver konstarbetets historia i äldre tider och Arbetareföreningens festsal var öfversylld af åhörare emedan tidningarne innehållit en massa rimmade och orimmade puffar med anledning af den ovanliga föreläsningen. Bergens allmänhet hade emellertid, säger Morgenbladet, tillräckligt sundt förnuft för att icke inse, att hr Vinje endast är en celebritet af mycket simpel sort och att ingen vinst var att vänta af hans föreläsning, törst och främst derföre att han saknade alla kunskaper i det ämne, han skulle behandla. Han hade Jåtit annonsera att han skulle begagna sig af det vanliga talspråket, men brukade i stället en blandning af detta och sin egen dialekt, än det ena och än det andra, allt för att gå Målestrievernes önskningar till mötes. En fabrik för spetsknyppling är upprättad i Svelvik af ett fruntimmer vid namn Christine Strand, som med offentligt anslag någon tid studerat konsten hos den bekanta fru A. Hartwich.