Rattegangsoch Polissaker. Från Landsorten. En vanartig ofvermage. En tjuspojke om endast 13 åre ålder, anställd hos en laderhandlare Pettersson i Skara, bar gjort sig saker till åtskilliga tjulknep och dervid gått tillväga med en för hans ålder ovanlig slughet och djerlhet. Härom berättar Skara T:g: — För någon tid sedan tyckte sig hr P. flera gånger sakna penningar i bodlådan, utan att likväl vara fullt såker derom, Pojken kunde han ej gerna misstänka, alldenstund denne ej kunde komma åt nyckeln till lådan. Emellertid kom hr P. snart underfund med, att penningar verkligen etulos ur Jadan, och man spionerade snart ut, att pojken innebade en falsk nyckel, med hvars tillhjelp ban, vanl. om morgname då boden af honom öppnades, skaffade sig tillträde till lådan, Gripen så godt som på bar gerning ställde han sig likväl oskyldig, förmenande, att han icke skulle kunna bära sig så illa åt mot hr P., hvilken gjort honom så mycket godt. En välbehöflig näsknäpp tvang honom likväl att genast taga fram både nyckel och penningar. Han medgaf nu också, att han några gånger förut varit i lådan. För de på så sätt åtkomna penningarne hade han förskaffat sip åtskilliga klädespersedlar, ett 8. k. dragspel m. m. Till sin mor förklarade han sig ha lemnat endast 4 rår, men desaa sade han sig ej ha stulit utan hittat. Hr P. rådförde sig nu med åtskilliga personer och man beslöt att denna gång låta nåd gå för rätt, 6edan pojken likväl förev erbållit en allvarlig varning Knappast 8 veckor voro emellertid förflutna innan man kom på honom med nya knep. Han hade nu förskaffat sig en nyckel till hr P:s chiffonier, der större penningeummor stundom förvarades. Han hade likväl ingenting öfverkommit der, men samtidigt saknade hr P. 11 a 12 et. oberedda kaliskinn, hvilka voro upphängda i en lada nere på gården. Tillträde dit bade beredts på det sätt, att en del af stenfoten borttagits. Hålet var emellertid icke så stort, att en fullvuxen person kunnat krypa igenom, hvadan all anlodoing törefinnes, att pojken äfven här hållit sig framme, sedan hans ytterligare försök att åtkomma kontanter misslyckats. Stölden af kaliskinnen ville han icke vidkännas, men uppgilver, att han sett en annan namngifven pojke i staden sälja ungefär lika mänga skinn till en fiskhandlare. För öfrigt erkänner han endast så att säga tum för tum de tillgrepp han gjort, men deraf framgår tydligt, att han gått till väga med en djerfhet och slughet, som mången i 2yrkete grånad veteran skulle afundas honom, Så t. ex, har han stulit ett kalfskinn från hr P. och straxt derpå sålt det till honom igen. En annan gång, då bändelsevis den rätta nyckeln satt qvar i kassalädan och hr Pettersson ämnade sig ut i staden, gjorde den ensam i boden varande pojken honom uppmärksam på, att nyckeln satt qvar och förmenade, att han icke ville vara inne om ej nyckeln togs ur, ty ifall penningar kommo bort kunde misstankar falla på honom. Medan hr P. var nte gjorde pojken påhelsning i lådan.