och rättvisan, derefter gick han ut och slog häftigt igen dörren efter sig. — Nåväl! har jag svarat som jag borde? frågade Fritz triumferande, då den unge polisagenten lemnat det mörka kabinettet. — Ja, fullkomligt, svarade Lecog. Han rusade ut ur huset. En obestämd misstanke hade bemäktigat sig hans sinne. Det förekom honom att den anklagade hvarken blifvit riktigt öfverraskad eller nedslagen. Han hade kommit till hotellet med beräkning att träffa m:me Milner, nyheten om denna qvinnas afresa borde derföre ha verkat som ett dunderslag på honom. Hade han då anat listen? ... På hvad sätt? ... Sunda förnuftet sade så tydligt att den anklagade i sådunt fall borde ha blifvit förberedd, att Lecoqs första fråga då han åter förenade sig med pappa Absinth på rue Lufayette var denna: — Mui har talat med någon på vägen? — Huru! svarade den gamle polisagenten öfverraskad, ni vet det redan. — Åh, jag var säker derpå! Med hvem har han talat. — Med en blond qvinna, som såg rätt bra ut. Lecoq blef blek af vrede. — Himmel! utropade han, ödet är emot oss. Jag går direkte till m:me Milner för att Mai ej skall träffa henne, jag finner ett medel att aflägsna henne och de mötas på vägen. Pappa Absinth gjorde en åtbörd af förtviflan.