Rattegångsoch Polissaker. Från Landsorten. Nymanska mordet var i Tyorsdags föremål för ransakning i Jönköping. Den för detta mord häktade förre musikanten Söderström, född 1823, 41 af medelmåttig kroppsbyggnad, ansigtet prydes af ett par ysviga mustacher och polisonger, och ansigtsut. trycket förråder ej härdhet men beslutsamhet. Han vidhöll nu sin, vid ransakningen efter det af honom begågna mordförsöket 1865, gjorda bekännelsen, at! grunden till hans hat mot Nyman är att söka deruti, att N af S. mottagit en arfförskrifving å 500 rdr, men de på hade S. aldrig bekommit mer än 25 ndr; vidare hade N. hin.irat hans befordran, åstadkommit boskil nad, slagit S., och i öfrigt med ord och ätborder gjort allt för att förbittra S:s lif. — Allisedan Söderström på våren 1867 kommit ur fängelset hade Nyman förföljt honom på så sätt, att N mutat personer hos hvlka 8. bott, och derigenom fått S. uppsagd till slytining. Så t. ex hade Söderström under en månad tvungits art byta om bostad fyra gånger. Slutligen hade N losvat att gifva S. respengar till Amerika; men detta löfte hade N. upprepade gånger återtagit och på nytt gifvit, och på detta sätt bragt Söderström uti ett lörtvifladt tillstånd. Dagen före mordet hade de sammanträffat och då hade N. ytterligare gjort S. till föremål för hån och begabberi. Häaröfver råkade S. ori ett så uppretadt tillstånd, att han icke fick en blund i ögonen på hela natten, och på Fredags morgon beslöt han att skjuta Nyman hvar de träffades, men han ämnade icke uppsöka N. Försedd med en pistol, den han laddat med kula, styrde S. först kosan mot Östra delen af straden och sedan tillbaka mot vester, Sr edjegatan framåt. Hunnen midt för traktör Bergs krog fick han se Nyman sitta vid fönstret, och då blef Sis förut fattade beslut att döda N. ännu fastare, hvarför han gick iu på kregen och, som förut nämnts, satte sitt beslut äfven i verket. — Ett vittne berättade, att S. strax elter mordet uti ett närgränsande rum fallit på knä liksom till bön; men då han kort derpå affördes till fängelset hade han vid passerandet förbi Nymans döda kropp sparkat sakta till denna, under yttrande: ÅSå-a, nu ligger du der din usling, som bragt oss båda ij olycka! — På domarens fråga om det likväl ej fanns en djupare orsak till Söderströms handlingssätt än hvad förut anförts, gaf S. ett undvikande svar i det ban sade: Om jag vidare slipper yttra mig derom, ser jag gerna, utan vill helst kasta en slöja öfver det andra. — Någon ånger öfver det begångna brottet sade han sig just icke känna annorlunda, än att han tyckte sig ha begått en grof synd då han beröfvade sin medmenniska lifvet. — —— Ä HL m——— LL