ning af många, som kommo in från trakten deromkring och uedlade sina röstsedlar i urnorna, utan att hafva den ringaste rätt dertill. Följande vigtiga städer ha äfvenledes blott valt republikanska kandidater, neml. Cadix, Hulsca, Lerida, Malaga, Sevilla, Tortosa, Valencia. En annan stor plats, Saragossa, har skickat syra republikanska medlemmar till cortes af sem; den ende monarkiske kandidaten som valts i denna stad är veteranen general Espartero, hvilken äfven valts i Lozrono, der han är den främste. I afseende på valet i Cadix, är jag öfverraskad af att se, att det första namnet på listan öfver de lyckliga kandidaterna är ingen mindre än Don Fermin Salvoecheo, den man som stod i spetsen för det sista blodiga upproret i denna stad. Jag trodde, att han vid detta taget skulle varit på väg till Fernando Po. Hvarför ha Cadixboerna icke äfven valt den andre respektable upprorsmannen, skräddaren Junco? Detta skulle fullständigat täflan. En liten valhändelse timade häromdagen i Sevilla. En fransk civilingeniör gick och promenerade i allt sköns lugn på gatan, då han möttes af en person, beväpnad med lång knif, hvilken hotade med att stöta ned honom, ifall han icke ropade: Lefve republiken! Men vår fransman hade en revolver i hvardera fickan; han drog upp dem, satte mynningarne för den andre och tvang honom att först lägga ned sin knif och derefter ropa: Lefve konungen! Republikanaren gick handfallen sin väg?. En sällsam berättelse var för några dagar sedan i omlopp härstädes, neml. att den mexikanske generalen Santa Aunas agenter voro här, för att rekrytera män till bildande af en expedition, som skulle grunda ett nytt kejsardöme i Mexiko med grefve Girgenti som kejsare. I början tog jag hela historien för en anka; men vid närmare undersökning finner jag den vara en bestämd verklighet. Jag skulle ansett detta omöjligt. Den stackars Maximilians blod har knappast ännu hunnit torka, förrän man redan förbereder ett nytt offer åt Juarez eller någon lika hänsynslös skarprättare. I mensklighetens och det sunda förnuftets intresse kan man uppriktigt hoppas, att planen skall visa sig vansinnig ifrån början. Gaulois vill veta, att den provisoriska regeringen tänker föreslå cortes att med ja eller nej votera ang. frågan om regeringsformen och på samma sätt ang. den tronkandidat, som skall väljas. Detta förslag härleder sig från afsigten att vilja undvika upphetsande diskussioner, hvilka ej skulle vara utan fara för landet. Hertigens af Aosta kandidatur vinner alltmera terräng. I sammanhang härmed må nämnas, att general Cialdini har, återkommen trån Valencia, der han haft sammankomst med en embetsman trän italienska utrikesministeriet, uppehållit sig flera dagar i Madrid. Prim och en stor del af progessisterna äro för hertigens kandidatur. Gaulois meddelar under rubriken ÅRevolutionen i Madrids slott — En sida ur den samtida historien en särdeles pikant berättelse om den inventering, som dagen efter revolutionen d. 29 Sept. i fjor förrättades i slottet af den komit, som juntan dertill utsett med hr Madoz i spetsen. Vi kunna ej neka oss nöjet att ur denna skildring här återgifva följande: Man lät öppna den stora gallerporten, som ger tillträde till stora trappan, känd under namnet Hillebardierernas trappa. Hr Madez och hans kolleger stego upp Kommissarierna frukosterade på sjelfva trappan och hade just slutat dermed, då man tillförde dem den förgyllda nyckel, som begagnas då man vill öppna den kongl. sängkammaren camaria regia. Tre dylika nycklar öppna dörren till första salongen. Den ena hade drottningen; den andra var bestämd för de kongl. barnen, om hade rätt att när som helst inträda i de kongl rummen; den tredje var helt enkelt en tjenstenyckel och fanns hängande i en kedja, som jägaren alltid skulle bära kring sin hals. ... Det var ett bögtidligt ögonblick, då Camarians dörr vände sig på sina gångjern. Notarie na stego först öfver tröskeln till den kongl. antichambren. ? Derpå inträdde kommissionen, allvarlig, sansad. Den framgick mellan tvenne leder af tjenare, hvilkas anleten buro prågeln af den djupaste häpnad. Notarierna började derpå upprätta inventariet öfver dessa rum, der den under folkets vrede fallna dynastiens historia finnes skrisven på hvarje möbel. Kommissarierna hade nog takt att på det mest diskreta sätt passera igenom drottningens smårum: ingen åtbörd, intet leende. Dessa boudoirer, dessa salonger voro dock af natur att framkalla betraktelser; men de skulle också ovilkorligen på ett opassande sätt ha stört det allvarliga i den förrättning, som nu verkställdes. Vi ha genomgått inventariet för denna del af slottet. Vid sidan af de konstverk, som förgångna slägtled lemrat efter sig, ha vi sett sällsamma föremål; små groft modellerade statyetter af terra cotta, sådana man säljer på marknaderna och i romerias, bredvid bildbuggarkonstens mästerverk, dåliga gravyrer, föreställande helgon och underverk, brutalt: uppklistrade på spegelglasen eller kringströdda på