tjensten i Stockholms län uppfört kommissionslandtmätarne J. Lindberg, B. E. R. Berlien och J. Kraft. Rymling. Den häromdagen från Warbergs fästning rymde lifstidssången, hvilken, sedan han en gång stal biskop Thomanders biskopskors erhållit öknamnet biskopen, ankom till Malmö i Thorsdags på aftonen och logerade i staden öfver natten. När publiken fick hum om hans dervaro, var han redan vin kos. Eldsvåda. En gammal träbyggnad, inrodd till boningshus, bebodd af bryggaren Ruprecht och belägen vid Österbrunn i närheten af Jönköping, nedbrana genom vådeld, uppkommen. från en utan tillsyn lemnad eldad kakelugn, i Fredags afton. Några husdjur blefvo innebrända äfvensom hela hr Ruprechts lösörebo, hvilket senare var försäkradt i ÅSvea. Den som gräfver en grop åt en annan o. s. v. Ått det kan hafva ganska betänkliga följder att af kitslighet och för att åtkomma böter draga sina medmenniskor inför rätta, bevisas af nedanstående, som meddelas i Wenersb. T:g. Inom Wäne härad hade en hemmansegares på bete gående kreatur öfver en nedfallen grind beredt sig väg inpå grannens egor. Gårdsegaren annammade kreaturen och insatte dem i sin ladugård på half ration samt stämde grarnen till ting med yrkande om höga böter. Men försöket att här göra en god affär slog illa i spann. Käranden, som icke hade lagenlig och ordentlig stängsel kring sina marker, blef för det han tagit annans betande kreatur och ställt dem i sin ladugård på svält, sjelf dömd till betydliga böter. Skarpskytte-ärenden. Kommissionslandtmät. J. A. Strandberg har förordnats att t. v. vara öfverbefälhafvare för Jönköpings friv. skarpskytteförening. — Till ötverbefälhafvare för Motala skarpskytteförening har f. d. kapt. C. A. Staaf förordnats, sedan nämnde förening sammanslagits med Wadstena stads och Dabls förut under kapt. Staafs befäl stående förening. — Neder-Kalix skarpskytteförening har upplösts. Lyckad björnjagt. I Gefle-P:n för d. 23 d:s läses följande lifliga beskrifning på en ovanligt lycklig björnjagt: Ett ovanligt jagtbyte, utgörande tre nyskjutna björnar, fördes ifrån jernvägsstation, dit de anländt ifrån Falun, i går morgon under starkt tillopp af åskådare in genom staden. I Elfdalen hade man redan vid första snöfallet i vinter spårat tillvaron af denna skogarnes konung, och några jägare härstädes, ueml. landssekreteraren Florman, häradshöfding Hedenström och grosshandl. Holmstedt, hvilka erbällit notis om Nalles sannolika hemvist, beslöro att uppsöka honom i hans aflägsna, lugna vinterbo. Ankomna ätia dagar i går sedan till ort och ställe, der de möttes af inspektor Skröder ifrån Korsnäs, undersökte de, med tillhjelp af uppbådadt manskap, den förut inringade trakten, men utan att den dagen anträffa den väldiga kamraten. På Söndagen, då ett större antal manskap blifvit anskaffadt, så att hela jagtstyrkan utgjordes af omkring 60 man, lyckades man vid middagstiden störa skogskonungens, eller denna gång rättare hans gemåls, ljufva slummer och frammana henne ur hennes ide, då hon ock i sällskap med två årsgamla ungar visade sig, vadande i den 2 alnars djupa, lösa snön; men flera välriktade skott helsado dem snart, och alla tre blefvo de modiga björnjägarnes segerbyte, hvilket hela dagen i går här utgjorde föremål för den allmänna nyfikenheten. Den ena af ungarne, begge hanar, tycktes hafve betydligt växt ifrån sin broder. Den lyckliga jagten hade hållits vid pass 8 mil ofvanom Elfdals kyrkoby. Vid björnarnes framrusande utur sitt ide lärer en af de närmast till bands varande dalkarlarne visat sig så oförfärad atv han kastat sig öfver en af ungbjörnarne för att taga honom lefvande, men måste släppa sitt ros. Förebrådd af en bland herreskyttarne för sin oförvägenbet, som kunnat stå honom dyrt, svarade han helt lugnt: hade jag blott fått honom riktigt om lifvet, så skulle jag burit honom lefvande till dig. Olyckshändelser. Sistl. Thorsdag in träffade, enl. Kr. BL, å ett bränneri i Köpinge församling, Kristanstads län, en olyckshändelse, som måhända kommer att kosta 6 menniskor lifvet. De i bränneriet innevarande arbetarne företogo sig nemligen för att väcka några närvarande främmande personers beundran att öfverfylla ångpannan med vatten och eldade derjemte så starkt, att pannan sprang. De innevarande tillfogades af det utrusande skållheta vattnet och ångan de förfärligaste brännskador. En afled innan läkarehjelp hann ankomma; han hade, märkvärdigt nog, ehuru illa skadad, så mycken styrka öfrig, att han kunde begifva sig från bränneriet till det närbelägna boningshuset, men få ögonblick derefter var han död. En annan befann sig vid läkarens besök i hopplöst tillstånd, och äfven de öfriga 4 voro så illa skadade, att det lärer vara tvifvelaktigt huruvida deras lif kunna rädda. Några af de olyckliga voro samiljfäder. I Wenersborgs-Posten för sistl. Måndag läses följande: Sistl. Lördggsafton tilldrog sig den upprörande