iga norska vänner. Man besinne endast att ngen af dem någonsin förut varit vid Trollhättan! Såsom ett temligen karakteristiskt drag anföra vi, att den ene at dem, prestmannen, då vi nalkades Göteborg yttrade sin glädje öfver det gynnsamma tillfälle som der nu yppade sig att få njuta at såväl en god opera som ett godt dramatiskt spektakel. Opera och spektakel! Det skulle vår svenske Väktare ha hört! Huru obetydligt detta drag än kan synas, vittnar det dock om, att det blåser en friskare luft genom statskyrkan på andra sidan Kölen än — annorstädes. Då vi passerat Kongelf uppfriskades luften af en dugtig åskby och under den vackraste väderlek aflemnade klockan vid 4-tiden på e. m. Laxens befälhatvare sina återståonde passagerare välbehållna på Göteborgs ekeppsbro. Stor afskedsscen! och då vi nu, efter på pricken 60 timmars oafbrutet angenäm lustsart, nått målet från hvilket vi utgätt, kunna vi nedlägga pennan. Om de skizzer, vi utkastat af densamma, i någon mån lyckats fängsla och roa dem som behagat genomögna dem, så är måhända också ett annat mål uppnådt. En eller annan skall möjligen derigenom gripas af lust att företaga en tur på Dalslands nya kanal. Skulle så ske, skall man bäst finna huru mycket verkligheten öfvergår den anspråkslösa skildringen. V. S ——