sardömet skall, stödjande sig pa denna 6una val, kunna med all möjlig kraft föra en national politik. Det är sannerligen i och för sig en storartad anblick om den sista fruktan för, att ett konseqvent genomförande af liberala grundsatser skulle gifva de antidynastiska partierna farliga vapen i händer och störa landets inre lugn, försvinner i samma ögonblick som alla Frankrikes officiela förklaringar gå ut på, att det icke skall underkasta sig någon fred, som ej öfverensstämmer med ett stort lands värdighet, och i samma ågonblick som alla de förberedelser vidtagits, hvilka ett dylikt program gör under närvarande Du förhållanden nödvändiga. Ti Om franska regeringen verkligen på allTil var antager konstitutionalismens grundsatser, Ej kan man hoppas, att hon äfven skall intaga Ha en sjelfständig hållning gentemot det fri8 hetsflentliga agiterandet i Rom. Inbjudningen I 7 i; till det ekumeniska mötet i denna stad har So redan varit föremål för diskussion inom lagEn stiftande kåren, der Ollivier rörande denna I angelägenhet yttrat: I Under den forna monarkien kunde intet dylikt Di möte utlysas utan tillåtelse från regeringen i Frankrike, 80 och ingen fransk biskop kunde utan denna tilllåtelse J Di resa till Rom. Konungen lät dessutom genom bisko-H. parnes konferenser sinsemellan fastställa den hållning, som landets kyrka skulle intaga på mötet, och utnämnde gesandter, hvilka på mötet representerade Frankrike. Efter mötet blefvo dettas beslut diskuterade, på det man skulle få bestämdt, om hvilka som skulle genomföras i Frankrike. Alla dessa rättigheter bestå ännu i dag, men lekmännens och presterskapets ömsesidiga ställning har väsentligt förändrats. Påfven gäller nu som ofelbar, den gallicanska kyrkans gamla frioch rättigheter ha uppgifvits. Päsven utfäardar ej mera någon inbjudning till suveränen; han bestämmer sjelf och låter, utan att tillspörja eller derom underrätta någon, uppmana hans biskopar att besöka mötet. Staten bör icke lägga något hinder i vägen för mötet, men sjelf afhålla sig ifrån hvarje delaktighet och derigenom öppet tillkännagifva söndringen mellan kyrka och stat. Staten åligger det sedan att åtaga sig det lägre presterskapet, att ånyo betrygga dess oafsättlighet och medgifva det en viss delaktighet i biskopsvalen. Dessutom böra de lagar sorberedas, hvilka bestämma den fullständiga söndringen mellan kyrka och stat såväl som lagarne angående de ansenliga ordnarne och den presterliga rätten att förvärfva. I följd af denna söndring skall, om presterskapet går in derpå, cultusbudgeten afskaffas, men dess aflönande dittills anses för en helig skuld. Detta tal gjorde ett mycket djupt in.— ÅF 820 OO mm tryck. Är ej detta de första tecknen till en annalkande brytning äfven mellan Frankrike och Rom? Påtven har i sin syllabus fördömt friheten, den moderna civilisationens blomma. Franska regeringen vill nu gifva sig mine af att hylla friheten (se Pinards yttrande). De intaga således motsatta ställningar. Är ej schismen, hvilken för öfrigt redan finnes de facto, redan inträdd? Från Paris skrifves, att Paulin Limayrac, som för kort tid sedan utnämndes till prefekt i Cahors, allidit af en hjertsjukdom. Den bortgångne var, tills för några månader sedan, -Oonstitutionnels hufvudredaktör. Han tillhörde förr det röda partiet och skref ända till 1853 för Girardins resse kritiska litteraturuppsatser, hvilka väckte ett visst uppseende. Plötsligt (år 1854) uppdök han derefter i Patries följetong och blef snart kejsardömets fullständige anhängare. Anteckningarne å lånet till Suez-kanalen äro redan afslutade, och detsamma är mer än betäckt. På Börsen köpas redan de nya papperen — med en premie at 10 frcs. En mängd anteckningar ha gjorts af 1, 2 till 5 aktier. Från England skrifves: Ett egendomligt religiöst fenomen är mormonernas tillväxt, och allt större bli deras tåg till det förlofvade landet vid Saltsjön i Amerika. På en nyligen skedd mormonutvandring från Liverpool har d. 3 d:s följt en andra af 700 personer, största delen qvinnor. Bland dessa den yttersta tidens heliga råder sorg öfver Heber Kimballs död, hvilken näst Brigham Young ansågs för den mest framstående mannen i mormonernas rike vid Saltsjön. De röster, som annars då och då höjts inom de amerikanska tidningarne för mormonernas omvändelse till monogami medelst en med vapenmakt utförd kongressakt, ha f. n. förstummats, deremot hoppas man, att den på Stillahafsbanans skenor framträngande civilisationen skall få bugt äfven med mormonernå. Dessa tyckas dock sjelfva vara af en annan mening, ty Brigham Young har ej allenast icke motsatt sig byggandet af banan, utan tillochmed iklädt sig ett mycket betydligt kontrakt, för hvars utförande han utskickat tre af sina söner med några tusen mormonarbetare. Sir Napier har utnämnts till hedersborgare af London och man väntar hans upphöjande i peersståndet med titeln: baron Napier af Magdala. I Förenta Staterna har republikanernas gamle radikale chef Thaddeus Stevens begått den fadäsen att underställa representanthuset nya anklagelsepunkter mot presidenten Johnson. I det fria Amerika, d. v. s. uti en af de fordna Sydstaterna, Alabama, har tidningen -Tuscaloosa Monitor blifvit undertryckt, derför att hon vågat öfverträda en kungörelse, som fördjuder hvarje ogunstig kritik af offi.2 mm mm mm sm or mo AH 3